Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nathan Söderblom och Erik Axel Karlfeldt. En brevväxling. Av Per Henningsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Per Henningsson
Söderbloms inträdestal gällde Waldemar
Rudin och i ett orienterande brev till Gottfrid
Billing redogör han för huvuddragen i sitt tal.
Karlfeldt, som ju var ständig sekreterare,
får en avskrift av brevet, där det bl. a. heter:
»Det fattas icke stoff. Men då jag vill söka
ge en sann och levande bild, ingen
skönmålning, så känner jag uppgiften ganska svår
och ansvarsfull.»
Att Söderbloms tal infriade alla
förväntningar visar både tidningsreferaten och ett
brev från Karlfeldt Annandag jul 1921:
Ärkebiskop och Broder!
En god fortsättning på helgen och tack för den helg
Du beredde oss den 20! Ett dylikt inträdestal i S. A.
har jag ej åhört.
Skriver nu för att be Dig vid första ankomst till
Stockholm ha vänligheten gå upp på Börsen och skriva
ditt namn i den röda boken eller be vår vaktmästare
(r. t. 6525) bära den till dig i ditt kvarter. Namnet
bör stå under Rudins.
Vistas f. n. med de mina i Mora i fru Zorns ljuvliga
lilla utgård tvärs över älven. Härligaste vinter, stilla
ro och vår oförlikneliga värdinnas och väninnas diskreta
hägn göra vistelsen här angenäm. Tomt är det efter
Anders. Vet att Du delar saknaden och att vi ha
gemensamma goda och vackra minnen från Mora.
Ber om min vördnadsfulla hälsning till
Ärkebiskop-innan och tillönskar dig och allt ditt hus ett godt nytt år.
Ave et fave
E. A. Karlfeldt.
Från de närmast följande åren inskränker
sig breven1 till mer formella skrivelser och
meddelanden, som i regel rör
akademiangelägenheter. Men då Hösthorn utkommit 1927
tar sig Söderbloms beundran och tacksamhet
följande spontana, inspirerade uttryck:2
Benådade medmänniska!
Den dagen då Hösthorn lyste och försvann i
boklådornas fönster hann jag skaffa mig ett exemplar,
som jag genast slukade. Men det kan man inte. Själens
matsmältning räcker icke till. Det skall man icke, och
jag har redan övergått till att börja läsa och begrunda
och läsa om igen och le och beundra och ledas in på
banor, där man glömmer sig själv och auktor för det
Ena, Enda, Stora, Eviga, Nödvändiga. Finns det någon
större gåva än den att kunna skänka åt människors
glam och andakt oförgätliga uttryck? Jag förstår
mycket väl att den gåvan måste odlas med en stark
och ihärdig andes självtukt och ansträngning. Men säg,
hur kan Du måla en bild från Italien eller Dalarne i
en kort rad? Hur kan Du hitta på att säga att
violoncellen sväller mörkt? Dina ord få på det viset en valör
1 Dessa förvaras i Svenska Akademiens arkiv och
är ej tillgängliga.
2 Detta brev finns delvis citerat hos Tor Andræ:
Nathan Söderblom, s. 269 f., där även citat ur några
tidigare brev återges.
som obarmhärtigt och ofrivilligt sänker valutan på
andras ordmynt. Tänk att Du, nej, när jag nu bläddrar
i boken igen, undrar jag var jag skall börja och var
jag skall sluta, men ändå, tänk att Du har fått göra
ytterligare sådant som »Änklingen», »Höstpsalm»,
»Gammal ramsa», »Aftonbön» innan Du och vi dö.
När jag läser dem, sörjer jag ännu mer över att vi
icke få sjunga psalmer av Dig i Guds kyrka och
församling. Men detta är fåvitskt, ty ännu viktigare är
att Du sjunger oförlikneliga livs- och vardags- och
helgdagspsalmer åt kyrkosångarna som stå där så
livslevande framför min syn — ack, en sådan teckning
av Anders och Eder alla tre förresten — och oss alla
i själarnas stora ekumeniska kyrka, psalmer för tiden,
några av dem även för evigheten. Under tiden blamera
sig kritikerna med deras symboliska tydning liksom
när Ibsens dramer kommo ut.
Tack för Din oförtjänta godhet att skänka mig
själv med Din tillägnan ett begrundningsexemplar av
Hösthorn, en klenod.
Din tillgivne
Nathan Söderblom.
I april 1928 företager familjerna Karlfeldt
och Söderblom samt fru Emma Zorn en resa
i Uppland, som Söderblom i brev den 8 mars
skisserat på följande sätt:
Broder.
Vi kommo ju överens om att vi måste fortsätta vår
alltför korta upptäcktsresa i Upplandsbygderna. Nu
är mitt förslag följande. I anländen hit, Din fru och
Du, lördagen den 28 april kl. 11 f. m. Vi anträda
omedelbart färden, vars detaljer jag sedan skall nämna.
På vägen kunna vi passera Åkerby, Jumkil, Bälinge,
Skuttunge, Björklinge, Vendel, piece de resistance, på
hemvägen möjligen Viksta och Tensta. På aftonen
anlända vi till Sahlsta, där vi tillbringa natten och
söndagens förmiddag, eventuellt med en titt i Lena
kyrka, en nyttig promenad för den som så vill. Efter
måltiden giva vi oss av kl. 2 eller x/2 3 uppåt Roslagen
för vidare undersökningar, Rasbokil, Rasbo, Stavby,
Ekeby, Skepthammar, Harg, Edebo, Häverö,
Söderby-Karl, Bro-Estuna och tillbringa natten förmodligen i
Norr telje, återvända sedan på måndag över
Söderby-Karl, dit jag har ett biskopligt ärende, Edsbro, där
djävulen står kvar mitt emot den Schartauanskt djupt
lagde prästen, Knutby, Almunge, Funbo, för att
anlända till Upsala i god tid för att giva åt Fru Zorn,
som är av fullaste hjärta med på hela denna färd,
nödig vila före aftonen. Desslikes åt Eder båda. Vi
räkna sedan på Eder Valborgsmässoaftonen måndag
kväll såsom våra gäster här i huset, även över natten,
och vi hoppas att I båda icke haven för brått på första
maj att återvända till kungliga huvudstaden. Nu ville
jag hava Din frus och Ditt benägna gillande till denna
plan i dess allmänna konturer i och för vissa
anordningar. Jag vågar räkna på att I båda ägnen dessa
dagar åt en för ande, själ och kropp nyttig orientering i
svearnas gamla kärnland.
Med min vördnad till Din fru, mina goda hälsningar
till den övriga familjen och min makas och mitt
hjärtliga välkommen till Eder båda
tillgivne
Nathan Söderblom.
408
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
