Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Handen. De äldsta rättssymbolen. Av Ernst Pfleging
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ernst P f l e g i n g
den uppsatta trähanden. Rött var ju av
gammalt den magiska färgen, maktens och
rättsskipningens färg, och det var därför
alldeles i sin ordning, att denna
förbuds-hand erhöll just denna kulör. Nämnas bör
slutligen även riddarens sed att kasta
handsken såsom tecken på fejd. Fejden
uppfattades under medeltiden som ett slags
rättegång (bataille aramie) med
efterföljande gudsdom.
I svensk rätt var »handsträckningen»
föreskriven vid avslutande av fastighetsköp.
Handsträckningens innebörd var en med
handslag bekräftad förklaring angående
köpeskillingens erläggande. Utan denna
»symboliska» bekräftelse på att uppgörelsen
skett i enlighet med god sed, kunde inget
fastebrev utfärdas. Bestämmelsen ingick i
1734 års lag och upphävdes år 1823. Även
i det gamla Tyskland förekommer
»Hand-streckung», men här i huvudsak i samband
med undersåtens tjänsteförpliktelse
gentemot feodalherrskapet (jfr. Chr. G. Haltaus:
Glossarium germanicum medii aevi, Lipsiae
1758, col. 812). Svensk rättssymbolik i forna
tiders Sverige talar till oss ur mångahanda
dokument, även om man måste medgiva att
vi här icke har så mycket material och så
många bildliga vittnesbörd till vårt
förfogande som fallet är i de
kontinentaleuropeiska länderna. Framförallt förtjäna
häradsrätternas sigill beaktande och intresse.
Rättegångsprotokollen försågs som bekant
med sigill som tecken på sin bindande
karaktär och rättsliga giltighet. Genom sigillet
kom samma tanke till uttryck som genom
trähanden eller handsken på stången som
visades på torget eller tingsplatsen.
Handsymbolen på häradssigillen förekommer
synnerligen ofta på gamla handlingar från
landskapet Närke. Om man betraktar de
sigill som förvaras i Riksarkivet i
Stockholm, finner man där ganska primitivt
framställda symbolhänder på sigillen från
Glanshammars, Kumla, Halme (Hardemo) och
Grimstens härader, samtliga belägna inom
landskapet Närke, dessutom må här nämnas
Rasbo hd (Uppsala län), Handbörds hd
(Kalmar län), Barne hd (Skaraborgs län) och
Wiste hd. (Skaraborgs län). Det äldsta
kända sigillet från Rasbo hd härrör från
året 1568 och visar »en stolpvis ställd hand
med tummen åt höger» (jfr J. E. Almquist:
Domsagor och häradshöfdingar i
Stockholms och Uppsala län, Sthlm 1946, p. 76,
därstädes även fig.) Redan så tidigt som år
1580 uppträder på ett sigill från
Glanshammar en handvariant — handen hålles
lyftad med alla fingrarna utsträckta— som
går igen i alldeles likartad form i ett
Kumla-sigill från 1770. I jämförelse härmed
förefaller handformen på äldre Kumlasigill från
åren 1603—04 ovanligt primitiv och
ålderdomlig. Denna ursprungliga form har senare
gått över på sigillen från Halme (Hardemo)
hd. Ofta vänder den uppsträckta handen
frånsidan mot betraktaren, men där
motsatsen är fallet tycks det ske liksom i
avvärjande eller förbjudande syfte. Under
senare tid förekommer handen omgärdad av
konturerna till en sköld. Som exempel kan
nämnas Handbörds härads sigill eller också
ett sigill från Salling herred i Danmark från
året i6io(»Salling Herritz Indsegel»).
Handbörds härads sigill med årtalet 1719 återger
en hand som har en bred rand vid
handloven, förmodligen har man härmed velat
ange att bilden skall föreställa en handske.
Varianten från Åse hd. (»ASE HERAT»), år
1641 visar en trefingrad hand med en halv
tumme jämte pil och båge.
»Schwurhand»-motivet möter oss på ett sigill från Barne hd.
(»BARNNA HARAT»), år 1571.
Även i det nordliga Sverige, i Medelpad,
kunna vi påvisa samma företeelse. Borgsjö
sockensigill finnes i 3 varianter, den äldsta
från året 1670, »en vänstervänd
vänsterhand med krökt lillfinger och ringfinger»,
kanske en s. k. »Schwurhand», den följande
varianten från året 1695 uppges vara »en
stolpvis ställd handske», likaså den sista
från tiden 1750 fram till 1842. (jfr Svante
440
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
