Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Handen. De äldsta rättssymbolen. Av Ernst Pfleging
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Handen. Den äldsta r ä 11 s s y mb o I e n
synnerhet familjefaderns patriapotestas, det
auktoritära beskyddet, på gammalhögtyska
munt. I samband härmed kan nämnas den
språkliga avledningen förmyndare, ty.
Vor-mund, samt vissa ortsnamn, (t. ex.
Mund-burg). Den till edsavläggelse upplyftade
handen, s. k. »Schwurhand», förekommer i
många variationer. De franska konungarna
förde en spira som kröntes av en till
edsavläggelse höjd hand med tvenne sträckta
fingrar, »la main de justice». Även denna
bild har införlivats med den socialistiska
symboliken. I Arbetarrörelsens arkiv i
Stockholm finns en fanstång, vilken liksom
den capetingiska spiran i toppen avslutas
med en »Schwurhand» (jfr. »Arbetets söner»
bd. III s. 371, fig.) Här må också nämnas
det hos de i Iran boende muhammedanerna
gängse bruket att i anledning av
Muharram-festen medföra i processionen ett standar
(det s. k. tukh-standaret), vars spets krönes
av en utsträckt människohand.
Redan tidigt accepterades sedvänjan att
överlåta och utlåna maktsymboler för
rättsliga ändamål och för verkställandet av
administrativa åtgärder. Då konungen av
Frankrike önskade ta under sitt speciella
skydd ett hus, ett markområde eller en
egendom av annan art, kunde han icke
alltid vara personligen närvarande vid denna
handling. Han lät istället sända sina
makt-insignier, handsymbolen eller handsken, till
platsen där ärendet skulle handläggas. I en
kungörelse av år 1319 finner vi följande
passus: Manu nostra et penoncelle et
brandone regis apparenter positis . . . (Du
Cange, Glossarium med. et inf. latinitatis,
Paris 1842 t. VI, p. 261) Här talas alltså
icke blott om konungens hand (»vår hand»),
vars bild (kanske en hand gjord utav trä
eller järn) tydligen hade placerats på ett
synnerligen iögonfallande ställe, utan också
om fanan och »brandon», eldtecknet,
bestående av en stav, upptill omlindad med
hö eller halm, som skulle antändas. Det
hörde nämligen till besittningstagande! av
land under medeltiden (»la saisie féodale»)
att vigningen med den heliga elden måste
föregå de övriga rituella momenten.
Märkligt är, att »brandon» också kunde utgöras
av ett stycke rött tyg. Kungshanden tillhör
sålunda den allmänt kända gruppen av
medeltida rätts- och länssymboler, som i
huvudsak utgöres av fana, svärd, stav och
ring. Därför är det heller inte så förvånande,
att den röda fanan och »la main de justice»
sammankopplats i nutidens socialistiska
revolutionssymbolik. I den lilla sachsiska
staden Geising introducerade man omkring
år 1690 en »domarhand» av mässing, som
domaren städse fick föra med sig såsom
tecken på sin myndighet. På denna hand
lät han de stridande parterna avlägga eden,
en mycket gammal sed. Staven med handen
nyttjades också för utdelande av rent
disciplinär bestraffning för ohörsamhet under
sessionerna. I Österrike fördes fångar till
rannsakning »med domarhanden och
staven». Häktningsordern bestod sålunda icke
enbart av en skriftlig anordning utan fick
även aspekten av en symbolisk handling. I
stället för denna domarhand påträffar vi
också, både såsom suveränitetsemblem och
budskapstecken, kungens eller domarens
handske. Handsken träddes på en stång och
representerade den frånvarande konungen.
På så sätt förkunnades — i likhet med vad
som annars skedde med fana och svärd —
överhetens fredspåbud, tillstånd att avhålla
marknad och övriga tillkännagivanden av
besläktad beskaffenhet. Hand eller handske
på stången betydde slutligen, då man redan
för länge sedan glömt den ursprungliga
innebörden, rätt och slätt förbud eller
varning, alldeles på samma sätt som den röda
flaggan ännu i vår tid användes vid
väg-avspärrningar. I Meran i Sydtirolen brukar
vinodlarna för att hindra obehöriga att
under skördetiden beträda vinbergen, sätta
upp förbudsstänger eller förbudsmärken,
som de kallar för »konungens handske».
Betecknande nog rödfärgades i detta fall
439
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
