Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Kommunarden Strindberg. Av Stellan Ahlström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Stellan A hl str öm
I tidskriften Förr och Nu
novemberhäfte 1875 infördes en liten artikel av
Strindberg. Man vill gärna sätta den i
relation till skåltalsdebatten; i varma
ordalag tolkar Strindberg »nordbons gamla,
fastän hårdhänta och olofliga kärlek till
det sköna Frankrike, som i våra dagar
uppträder i mera civiliserad form under
namn af politisk sympati». (Kurs, av mig.)
*
Olika faktorer har varit avgörande för
att väcka Strindberg till politiskt
medvetande just 1872. Han levde nu i
verklighetens värld efter att ha lämnat Uppsala
och blivit litteratör i huvudstaden.
Tronskiftet — med ty åtföljande reaktion —
påkallade uppmärksamhet. Pressen
sysselsatte sig flitigt med Pariskommunen och
dess efterdyningar. Sannolikt inköpte
Strindberg vid 70-talets början en del av de verk
om Kommunen som fanns i hans bibliotek.
Man kan anta att han redan tidigt ägde
kännedom om Francisque Sarceys ofta
annonserade arbete Le siége de Paris.
I litteraturen mötte Strindberg fria
andar ■—• okända eller föraktade vid det
konservativa universitetet. Begärligt insöp
han Georg Brandes’ och Buckles
förkunnelser.
Men kanske ännu mer kom en av
Strindbergs gamla idoler från 60-talet att betyda
för hans utveckling. Han hade svärmat
för Victor Hugo och dennes »uppror mot
samhället». Strindbergs beläsenhet från
gymnasiståren i den franske diktarens
produktion var imponerande.
Den 6 augusti 1872 mottog Albert
Bonnier ett odaterat brev från Strindberg, som
på Kymmendö var i färd med att lägga
sista hand vid Mäster Olof. Detta dokument
(publicerat i Dagens Nyheter 21/4 1948) är
betydelsefullt bl. a. därför att Strindberg i
ett post-scriptum frågar förläggaren om
denne är intresserad av översättningar ur
Victor Hugos l’Année terrible. Strindberg
erbjuder sig i så fall att tolka Hugos lyriska
verk, som i patetisk ton skildrar kriget,
Paris hjältemodiga försvar och Kommunen.
Hugos volym hade publicerats i april och
var följaktligen en alldeles färsk
bokhan-delsnyhet.
»Stycket bar färg av den tid det skrevs»,
upplyser Strindberg om Mäster Olof i
självbiografin och fortsätter:
»Pariserkommunen spökar i vederdöparnas
kulturfientlighet. Fransk-tyska kriget har givit
anledning till tyskens uppträdande på
krogen, där den övermodige annekterande
preussaren får sig en släng. Men opartiskt
nog hånas fransmannens lättsinne i
adelsmannen, samtidigt med att tysken (icke
preussaren) får beröm för sitt ’sedliga’
allvar ...» Bakom de historiska personerna
skulle författaren gömma sig, och i Olaus
Petri skulle han uppträda såsom idealisten,
i Gustav Vasa såsom realisten och i
veder-döparen Gert såsom kommunarden, ty
han hade funnit att Pariserkommunens
män endast satt i scen vad Buckle
förkunnat.
I sina gesällprov som teaterförfattare
hade Strindberg skildrat religiösa
konflikter. Fram till 1872 finns det ingenting i
hans brev som tyder på att han ägnat
händelserna på den politiska arenan ens
flyktig uppmärksamhet. Därför är det
frapperande att i det första helgjutna
konstverket, prosaversionen av Mäster Olof,
som är inpyrd med Hugoreminiscenser,
rör sig dramat till väsentlig del om
politiken. — Ur samma källor — och kanske i
främsta rummet ur Victor Hugos skrifter —
hämtade Strindberg sin »romantiska
ti-tanism» och politisk radikalism.
*
I Tjänstekvinnans son förtäljes att hårda
vindar blåste mot de liberala idéerna
omedelbart efter Oscars uppstigande på tronen.
På hösten 1872 refuserade Dramaten Mäster
Olof. Man kan förmoda att kommunarden
454
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 14:12:53 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1951/0480.html
