Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hjalmar Gullberg och Johannes Edfelt. En studie i parallellitet. Av Carl Magnus von Seth
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Carl Magnus von Seth
dagar) och Legend (I en främmande stad).
Bägge dikterna återger en
barndomsupplevelse och det är i båda fallen ett litet barn
som dör och läggs i sin kista. I bägge
dikterna blir saknad följden av det så grymt
och obegripligt skedda. Hos Gullberg
tillkommer visserligen något mera: genom att
flickan dör, blir hon något förmer och finare
än de andra barnen i kvarteret. Men att
deras affekt är av samma slag kan man
inte missta sig på. Det är samma sceneri
som utspelas. Men Edfelts dikt stod
publicerad två år före Gullbergs.
3
I deras tidigare böcker var
ensamhetsdraget frappant. I Sonat och Ansikten,
som båda kom 1929, sker en förskjutning.
Edfelt dras mot en gemenskap som
bottnar i medkänsla för bröder i förskingringen.
Den egna situationen syns honom bräcklig
i samma mån som grannens hus håller på
att falla sönder. Han söker en kontakt:
»Kan jag få rätta friden, / förrn du får
räddat bo? / Du sjuka, här i tiden / lugn,
fred, ro.»
Gullberg är kvar i sin isolering från
känslokontakt. Han kan likna sig vid en
mistlur som låter höra sig i dimman, föga
onomatopoetiskt beträffande hans dikt
men slående som uttryck för mänsklig
klagan. Det kontaktbehov som kom fram
hos Edfelt kan skymta svagt också hos
Gullberg (som i Mannekängen i
herrekiperingsaffären), men utan den spänstiga vilja
som gör Edfelts vädjan angelägen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
