Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hjalmar Gullberg och Johannes Edfelt. En studie i parallellitet. Av Carl Magnus von Seth
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Carl Magnus von Seth
levnadskonst ej gick så lätt att tillägna sig
intuitivt.
Edfelts första strof är personligt
hållen och avviker också i andan helt från
Gullbergs. För Edfelt gäller det att ge sig
från valplatsen när kamp inte längre är
lönande. I motsvarande strof hos Gullberg
är han barnet, som det rycker i armarna
på att få tumma vackert glas och porslin.
Gullbergs »Se, men inte röra!» är mer
snärtigt i formuleringen och ger dikten en
udd som Edfelts dikt inte har. Å den andra
sidan säger Edfelts »Bättre fly än illa
fäkta» mera. Allt detta är emellertid av
mindre vikt i jämförelse med
överensstämmelsen i livsinställning och livstro. Även
om de reagerat på skilda vis inför de
företeelser, de mött under uppväxttiden, har
de lärdomar de fått givit dem samma
accepterande livskänsla. Av betydelse är
deras upplevelse av kvinnan som inte kan
vinnas, en erfarenhet som får sin
formulering hos bägge genom att sättas in på
samma ställe i resp, strofer. För båda
gäller det, när dikterna tonar ut, att kväva
sorgen och gå vidare i tystnad och försakelse.
Ett annat exempel på näraliggande motiv
och utformning erbjuder Gullbergs Hamlet
1932, (först publicerad i Lundagård den 7
mars 1930) och Edfelts I förbigående (sänd
i handskrivet manus till Hjalmar Bergman
med ett åtföljande brev av den 20 maj 1930;
dikten är identisk med I förbigående och
har endast en annan rubrik: Möten). De har
först upptakten gemensam:
Jag ser en trupp med sönderskjuten fana,
den går från tidevarv till tidevarv . . .
Vad är det för ett ljust fata morgana,
som lockat er att lämna plog och harv?
Vad väntar ni väl bortom skyn för arv?
(Gullberg)
Jag gick förbi en mänskoflock med röda
banér och hörde flocken vitt och brett
förtälja fabler utan synbar möda
om någon fri och lycklig framti dsätt.
(Edfelt)
I fortsättningen lägger Gullberg in en vidare
motivering för sitt formulerande, en
reflexion som är typisk för honom: han gör
en förbindlig anmärkning som genast
skjuter in honom på korthåll till läsaren.
Gullbergs intima vardagsstil förenas med
klassisk parafras: tiden är ur led. Edfelt har
ej denna förtrolighet. Men i övrigt är
likheten slående:
Jag måste kanske om mig själv berätta,
att jag förstår att tiden är ur led.
Men jag kan inte vrida den tillrätta.
Jag önskar blott få sköta mitt i fred.
(Gullberg)
En ropade mig eldfängt an och sade:
Var med oss eller mot oss! Tag parti!
Förvånad över vilken vikt han lade
vid pro och contra, gick jag tyst förbi.
(Edfelt)
Hur ska överensstämmelsen förklaras?
Påverkan läsvägen är en oviss teori, då
ingenting härvidlag kan bevisas. Vi vet
således inte hur tidigt Edfelt skrev sin dikt,
endast att han sände den till Hjalmar
Bergman drygt två månader senare än Gullbergs
dikt stått att läsa i Lundagård. En annan
omständighet tycks emellertid kunna peka
mot en möjlighet till förklaring.
Tiden kring 30-talet, då de bägge poemen
kom till var en organisationsmässigt febril
tid för det socialdemokratiska partiet. Man
värvade arbetskraft till fabriker och
verkstäder i sådan omfattning att landsbygden
hotades med avfolkning. På de nya
arbetsfälten talade man i högstämda ordalag om
att en lyckligare tid skulle bryta in. En
viktig faktor vid denna tid var även
Clarté. Organisationen utövade under
början av 30-talet en livlig och
uppmärksammad aktivitet som knappast kunde undgå
att göra intryck på de intellektuella,
akademiska kretsar poeterna tillhörde. Men
de torde inte ha varit lätta att övertyga
när det gällde framtidsprogrammen; hur
besvikna de vände sig från dem ger deras
dikter besked om.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
