Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hjalmar Gullberg och Johannes Edfelt. En studie i parallellitet. Av Carl Magnus von Seth
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hjalmar Gullberg och Johannes Edfelt
Militärsymboliken kom fram hos
Gullberg redan i debutsamlingen (Kallelsen,
Värnplikt). Hos Edfelt märktes den i
Ansikten (Tåget, Dagbesked) och samtidigt
hos Gullberg i Sonats Postering och Körer i
natten II. I Gullbergs Andliga övningar är
den nästan helt undanträngd av den
gudstanke, som vi såg skymta redan i debuten.
I dikten Exercitia spiritualia sägs att
»poeten skall stå som gränsvakt med
uppmärksamheten riktad mot levande
människoöden —». Han följer då samma tanke som
fanns med i den dikt, där han var både poet
och soldat (Postering, diktsamlingen Sonat).
De i egentlig mening militära upplevelserna
tycks emellertid med åren spela ut sin roll
som incitament till religiös dikt. Samtidigt
som minnena från värnplikts- och
repeti-tionsövningarna bleknat, har uttrycken för
religiös känsla krävt nya medel.
Motivkretsarna har vidgats som vi ska se vid
behandlingen av Gullbergs och Edfelts
religiösa dikt.
Hos Edfelt framträder militärsymboliken
åter i dikten Nocturne i
Aftonunderhållning. Andakt och frid kan där förmedlas av
densamme som i Gullbergs Kallelsen ger
order om uppbrott. Orderns innersta
innebörd är att ge tystnad åt den stund, då
själen är i behov av andrum mitt i
vardagens sysslor. »Bort jagas sken och villa /
på högre makts befäl. / Giv akt, var stilla/
och lyss, o själ.» Edfelt kan emellertid i
längden inte underordna sig något befäl.
Han vill att de order som ges ska vara klara
och begripliga. Gullberg accepterar
ovissheten. Edfelts civilanda gör uppror: »Men i
vidrig otakt över slätten / vill din dröms
gerilla börja gå.»
I dikten Själanöd kommer avvikelsen
från Gullberg definitivt i dagen. I
Gullbergs Kallelsen säger den Allsmäktige:
»Jag kräver min rätt.» I Edfelts dikt är
det poeten som ställer krav, nämligen på
att få strida för en idé som kan bära och
egga. Men han finner bara falskhet och
30—Ord och Bild, 6o:de årg.
tunna chimärer. Det finns ingen
strids-appell som duger. — »Var skönjas de fanor
och tecken, / som styrka i själanöden? Där
grinade märkbart i vecken / Försåtet,
Begäret och Döden.» Han har ingen tro
över för att det skulle finnas något
gudomligt ändamål med mänsklig mobilisering.
Gullberg tror, att en gudomlig vinst
erbjuder sig efter stridernas och
ansträngningarnas offer. Den andens revelj som
Gullberg talar om som väckelse, får för
Edfelt en hånfull ton. För honom återstår
endast bitterhet och »besk kunskap». Det
är intressant att göra denna slut jämförelse
mellan Gullbergs fasta trosförkunnelse och
Edfelts rotlösa tvivel:
Ej vanmakt längre söver
vår själ. Reveljens ton
oss väckt. Sin legion
den Evige behöver!
(Gullberg)
Besk kunskap har fyllt dig till randen,
o själ, som har åskådat striden.
Var ljuder reveljen för anden,
armélös och rotlös i tiden?
(Edfelt)
I Aftonunderhållning dröjer Edfelt
alltjämt kvar vid Kristussymbolen, som
utnyttjats redan i Ansikten (Vigilier XIII).
I dikten Väderleksutsikter kommer han
närmare Gullberg än någonsin såsom denne
formade sitt Kristusmotiv i I en främmande
stad. Vi möter åter synen av Kristus på
korset, rest i kvarterets blickpunkt för
människorna:
I vårt kvarter skall åter
på korset dö en man.
Han mumlar en fras. Den låter
så här: Se, människan.
Gullberg närmar sig i stället en mystisk
gudsupplevelse. Redan i samband med hans
Kristusbilder kunde detta drag förnimmas.
När han säger: »Jag känner en börda tagas/
ifrån mig, fast ingenting sker» är det ett
under som händer och som höjer vardagens
465
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
