- Project Runeberg -  Ord och Bild / Sextionde årgången. 1951 /
468

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hjalmar Gullberg och Johannes Edfelt. En studie i parallellitet. Av Carl Magnus von Seth

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Carl Magnus von Seth

mycket värme och skänka nya
förhoppningar och även ge svar på ungdomstidens
sorgbundna ensamhet genom nya löften,
som kunde få dem att tro att allt inte varit
förgäves. Att den nya situationen skulle
medföra konflikter visar deras nästa
böcker, Kärlek i tjugonde seklet och Högmässa.
Edfelt är emellertid den förste att antyda
konfliktläget redan i Aftonunderhållning:

Den kunskap, du önskade vinna
om människohjärtats natur,
kan ej ens en älskande kvinna
förmedla: snart märker du, hur
du famlar i själens tambur.

Denna skärande dissonans ska sedan tona
fram i Gullbergs dikt Hemlig serenad, först
publicerad i Kärlek i tjugonde seklet.

5

Gullbergs diktsamling kom ut på hösten
1933, Edfelts på hösten 1934. Bägge
böckerna är lättare att överblicka än de
tidigare — de är också klarare i konturerna:
deras egenart framträder med allt större
skärpa.

I de föregående samlingarna kunde vi
ibland se inte bara direkt verbala likheter
— också motiviskt kom de varann nära. Här
blir nu överensstämmelserna färre.

I en hel följd dikter låter Edfelt sin
förtvivlan spela i tämligen likartade men inte
desto mindre uttrycksfulla formuleringar.
Dikter som Missa Solemnis, Askonsdag,
Tryggare kan ingen vara, delger aha en
stämning av hemlös uppgivenhet. Förutom
att Gullberg söker sig fram till förklaringar
genom att ställa mänskligt liv under
gudomlig lagordning tillkommer det drag som
är helt främmande för Edfelt: undrets
betydelse som ingripande faktor i mänskliga
skeenden. För Edfelt är en sådan utväg
utesluten. Om han för ett ögonblick kan
dölja sin avklädda förtvivlan i några
hoppets brokiga kläder, kommer ändå
demaskeringens stund obevekligt:
»Plötsligt, grymt och ofattbart / sönderrivs

kulissers ståt. / Överväldigande klart / hör
du universums gråt.»

*



Av psalmton finner vi vissa gemensamma
anslag. En dikt hos Gullberg heter Psalm,
där i slutstrofen enkel vardagston når
förening med högstämd förkunnelse. Likaså i
Under stjärnor, vars slutstrof når den
psalmistiska ödmjukhet som gör flera av
hans dikter så avsiktslösa. Hos Edfelt
möter vi detta drag i den
Beethoveninspire-rade Heiliger Dankgesang. I högstämt
anslag stämmer han upp en mässa för orgel
och blandad kör: »Tackom och lovom /
barnmorskans varsamma händer, / vilka
ur Skötet / fört oss till dessa stränder.»
Därefter bryts tonen: det ligger ironi
bakom orden — rent yttre ting signalerade
redan på tidigt stadium i livet att
besvikelser och motgångar skulle följa: »Mässling,
katarrer: / allt ha vi överlevat. / Ja, som
ett prima / liv ha vi stretat och strävat.»

Detta stilbrytningsdrag märks också hos
Gullberg i de tidigare samlingarna och gör
hans dikt så karakteristisk. Här, i Kärlek i
tjugonde seklet, är det draget ej
framträdande. Varje dikt har sin ton, sin melodi
som får sjunga färdigt utan några ingrepp,
avbrott eller känslokast. Det tycks, som
vore Gullberg särskilt mån om att spela ut
sin grundinlevelse i en så logisk följd, att
de tvära kasten, till vilka impulsen kanske
funnits, föreföll honom som hot både mot
hans dikts stilistiska fulländning och
känslans helhet.

I Högmässa framträder en
formstränghet som är mer påfallande än tidigare.
Formuleringarna är mer sammanpressade,
orden kommer kärvare, mer svårfödda ur
diktarens skapelse.

Att det stränga formkravet har till grund
en sj älvvald arbetsmetod är troligt. I en essay
går Bertil Malmberg in på en undersökning
av Edfelts formsträvan och utvecklar bl. a.
den tanken att formkravet är ett moraliskt
disciplinerande villkor för Edfelts dikt.

468

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 14:12:53 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1951/0494.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free