Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hjalmar Gullberg och Johannes Edfelt. En studie i parallellitet. Av Carl Magnus von Seth
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Carl Magnus von Seth
mycket värme och skänka nya
förhoppningar och även ge svar på ungdomstidens
sorgbundna ensamhet genom nya löften,
som kunde få dem att tro att allt inte varit
förgäves. Att den nya situationen skulle
medföra konflikter visar deras nästa
böcker, Kärlek i tjugonde seklet och Högmässa.
Edfelt är emellertid den förste att antyda
konfliktläget redan i Aftonunderhållning:
Den kunskap, du önskade vinna
om människohjärtats natur,
kan ej ens en älskande kvinna
förmedla: snart märker du, hur
du famlar i själens tambur.
Denna skärande dissonans ska sedan tona
fram i Gullbergs dikt Hemlig serenad, först
publicerad i Kärlek i tjugonde seklet.
5
Gullbergs diktsamling kom ut på hösten
1933, Edfelts på hösten 1934. Bägge
böckerna är lättare att överblicka än de
tidigare — de är också klarare i konturerna:
deras egenart framträder med allt större
skärpa.
I de föregående samlingarna kunde vi
ibland se inte bara direkt verbala likheter
— också motiviskt kom de varann nära. Här
blir nu överensstämmelserna färre.
I en hel följd dikter låter Edfelt sin
förtvivlan spela i tämligen likartade men inte
desto mindre uttrycksfulla formuleringar.
Dikter som Missa Solemnis, Askonsdag,
Tryggare kan ingen vara, delger aha en
stämning av hemlös uppgivenhet. Förutom
att Gullberg söker sig fram till förklaringar
genom att ställa mänskligt liv under
gudomlig lagordning tillkommer det drag som
är helt främmande för Edfelt: undrets
betydelse som ingripande faktor i mänskliga
skeenden. För Edfelt är en sådan utväg
utesluten. Om han för ett ögonblick kan
dölja sin avklädda förtvivlan i några
hoppets brokiga kläder, kommer ändå
demaskeringens stund obevekligt:
»Plötsligt, grymt och ofattbart / sönderrivs
kulissers ståt. / Överväldigande klart / hör
du universums gråt.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>