- Project Runeberg -  Ord och Bild / Sextionde årgången. 1951 /
469

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hjalmar Gullberg och Johannes Edfelt. En studie i parallellitet. Av Carl Magnus von Seth

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Hjalmar Gullberg och Johannes Edfelt

För Gullberg förefaller formproblemet
beskuret till att omfatta en önskan efter
överensstämmelse mellan symbolik och
form. Varje motiv tycks kräva sin form.
Men allteftersom motiven växlar, sker
formell förändring. Intill varandra står
dikter som t. ex. Månskensnatt och
Odysse vs hund — den ena en centrallyrisk dikt,
formellt sluten som en vas blåst av skört
glas, fast och avrundad — den andra ett
fragment ur ett versepos, med dubbla
versrader, vars fortlöpande serier tycks ha
kraft att föra berättelsen vidare i oanad
utsträckning. Gullbergs poetiska ingivelse
förefaller spontanare än Edfelts. Därmed
sammanhänger troligen den fallenhet för
melodin och visan som är Gullberg
naturlig. Harry Martinson menar i en studie att
Edfelt rentav har fruktan för det spontana
i ingivelsen.

Med formkravet hos Edfelt
sammanhänger detaljarbetet, utformningen av de
poetiska motiven. Med stor omsorg
präntar han sina bilder — resultatet blir en
klarhet i konturerna som endast är möjlig
för ciselören:

En spindel har fångat en fluga
och snärjer sitt offer alltmer;
och snart i en sommarkvav stuga
i Småland ett småmord sker.

Om denna stilsträvan säger Artur
Lundkvist: »Hans fantasi är besläktad med de
gamla kopparstickens, inflammerad av den
ständiga inkvisitionen.» Detta förefaller
både riktigt och fyndigt — med kommer
också därvid de borrande nålstygn som
tidsångesten ger skalden.

Hos Gullberg märks en omsorg i
detaljarbetet endast i undantagsfall. I en dikt
spårar man den emellertid med
utomordentlig skärpa:

Om bländad av din prakt jag måste blunda,
fann jag på lakan eller huvudgärd
ett öras labyrint, ett brösts rotunda
som mål för mina händers pilgrimsfärd.

Vi kommer i det sammanhanget längre
bort från skaldernas beröringspunkter.
Påpekas kan kanske, att en av de bidragande
orsakerna till att Edfelts dikt verkar mera
detalj utformad än Gullbergs torde vara
att den är mer visuell. I de fall Gullberg
utvecklar visuell kraft, har denna en helt
förandligad prägel.

*



I Aftonunderhållning kunde dödstanken
inte stämma Edfelt till mer spänningsfylld
dikt. I Gullbergs dikt var läget ungefär
detsamma. Tonen var saklig: »— det är
bara så som det går till, när man dör,
förstår du». Något av samma mystik som i
Gullbergs dikter om död, sådan den tog
form i Hänryckning i Andliga övningar,
kommer fram i Edfelts Förbjuden musik.
I Hänryckning flammar en extas upp som
är av förandligad art. Skalden ser allt, som
jordiskt binder människorna, läggas av. Det
är en dikt om dödsögonblickets upplevelse,
eller som Gunnar Svanfeldt uttryckt det:
»— i själva anslaget glider skalden över
till att dikta om dödsögonblickets
’hänryckning’, om människans definitiva
avsked från sinnenas sfär —». Dessa rader
tecknar den stund då människan står vid
gränsen:

Då skall ej vår jordiska lekamen
längre hindra och besvära oss.

I sin dikt Förbjuden musik nalkas Edfelt
det gåtfullt lockande på liknande sätt, och
han får också med något av samma extas i
tanken på att eventuellt kunna besegra sitt
kroppsliga jag. Där ges emellertid ej någon
lösning. Gullberg säger rent ut: »Stjärnor
brinner i den blå rotundan, / där vi
äntligen skall möta Gud.» För Edfelts del
erbjuder sig inte så klara förhoppningar av
förandligad art. Ångesten som hållit fast
honom vid det jordiskt uppenbara har
kvar sitt grepp. En svag ton av en
»förbjuden musik» kan stämma honom till

469

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 14:12:53 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1951/0495.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free