Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hjalmar Gullberg och Johannes Edfelt. En studie i parallellitet. Av Carl Magnus von Seth
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Carl Magnus von Seth
tanke på flykt. Redan i anslaget »det
borde väl vara underbart» ligger en ironisk
visshet om att det hela bara är en vacker
dröm (obs. den medvetna schlagertouchen
som stilbrytande medel):
Det borde väl vara underbart
att en kväll av fullkomlig renhet,
då allt är genomskinligt och klart,
bli kvitt en spökvärlds gemenhet;
att lämna en vrångbild, lösa sin sko,
ta avsked av sitt dilemmas
förfäande black och av glasklar ro
och evighet översvämmas . . .
I Edfelts dikt Prisutdelning liknas den
vinst som döden erbjuder oss vid »medalj och
minnesplakett». Vi har under livstiden till
leda betraktat medaljens ena sida — den
som är vänd åt oss. Den andra är dold.
Det ligger en skör förhoppning i att vi ska
få se även denna andra sida som döden
(här kallad President) nu hemlighåller:
»Emblemen på denna sidan / ha vi redan
till pina sett. / — Skall du häva all kvalfull
förbidan / och vända medaljen rätt?»
Motivet påminner om Gullbergs dikt Koral i
Andliga övningar med anslaget: »Vårt
liv är avigsidan / av myntet med
Konungens bild.» Gullberg utnyttjar sen sitt motiv
i andra syften än Edfelt. Gullberg vill
framhålla kontrasten mellan den sida som
bär »Konungens bild» och den andra som
ger visionen av människor »som mot
avgrunden styr». Edfelt har i sin dikt med
medalj motivet för att uttrycka en
möjlighet: »Skall du häva all kvalfull förbidan /
och vända medaljen rätt?» För Gullberg är
det aldrig fråga om detta. Hans dikt vill
teckna en livssituation, ge en bild av
mänskligt liv, medan Edfelt syftar till en
variation av sin dödssymbolik. Edfelts
döds-uppfattning framstår alltså som strängt
saklig. Han ser på Döden som en given
potentat: Presidenten. Gullberg känner sig
mer intim: »Visar sig döden en gång i min
dörr, / känner jag honom så väl.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
