Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - På promenad med marginalpoeten. Av Günter Dallmann
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
P å
promenad med
marginalpoeten
Det är brist på folk i öster, där de våra mejas ner,
det är tunt med folk i väster som mot England
står och ser,
brist på folk har industrien där vårt vapensmide
sker.
Men jag får fler och fler.
Hären mörknar och fördystras efter varje tappat
slag,
flottan sörjer sina lagrar och är vorden tyst och
svag,
barn och kvinnor känner olust som blir tyngre
dag för dag.
Men jag är uppåt jag.
Mina trupper trampar taktfast för vår seger och
vårt väl,
den som klagar skall de skjuta, den som knotar
slås ihjäl,
den som ser att vi förlorat skall de krossa med
sin häl.
De följer mitt befäl.
Häxprocessernas tid är inne på nytt, 1937
i Moskva, och när »freden brutit» ut efter
det andra världskrigets långa
mardröms-natt, fortsätter i den »folkdemokratiska»
nyordningens tecken skådeprocesserna mot
misshagliga som allesammans, eftersom det
är natt klockan 12 på dagen, uppvaktar
domstolen, den där lystet vaktar
bödelssvärdet och repet, med glödande
»bekännelser» om den egna lumpenheten. Det
skrattades gott vid Rajkprocessen år 1949
i Budapest, antecknar en marginalpoet —
ja, det skrattades faktiskt, när ett par
anklagade i sin iver att bekänna allt började
upprepa sig.
Rättslig fars.11
Ett gapskratt slutar tragikomedin.
För bödeln gjordes jobbet lätt och snabbt.
Envar sin egen lilla giljotin
blev dagens lösen. Döden märktes knappt.
För den som bara konstaterar torrt
att livets värde är ett räknefel
blir den sekund då skallen rullar bort
ett litet humoristiskt mellanspel.
Och dessförinnan var det löjligt nog
att se hur ivrig delinkventen var.
Hans tal var »skyldig, skyldig» tills han dog,
av nåd befriad från att leva kvar.
Politiken, de maktsjukas hobby, ingrep
brutalt i dagspoetens tidigare mera
idylliska jobb. Han hade stundvis faktiskt
inte råd till idyll, och noninterventionen,
den loja gesten »det kommer mig inte vid»
passade inte en som var »svensk och
människa». Dagspoesin härdad i strid mot
våldet och stövlarnas regim blev ett tag
aggressiv »Gebrauchslyrik» för att begagna en
nyttig term präglad av den tyske
publicisten, journalisten och skalden Kurt
Tu-cholski.
Och till båtnad för tidningsläsaren som
uppskattar satirisk sälta och frän
melankoli hos dagspoesins samvetsgranna
tjänare åstadkom dessa i sina geniala
ögonblick riktiga konstverk.
IV.
Marginalpoeten-gycklaren är av
fallenhet och vana fönstertittare på den inre
fronten. Han tittar bakom folkhemmets
fasader och retas med hr Medelsvensson.
Varken sociologer eller utländska granskare
av svensk livsform och levnadsstandard
borde försumma den inblick i genuin
vardagsmiljö dagstidningens poetiska hörn
serverar. Upprensning i restauranglivet
med klappjakt på ensamma damer är år
från år en återkommande rubrik i
redovisningen för glädjedödandets
ordningsmakt. Marginalpoeten skildrar som en
annan kungörelse signerad ÖÄ
Upprensning.12
Ensamstående obildad herre
stuffar på jazzhak och dansrestaurang.
Den ensamstående damen dessvärre
förgäves i trapporna gnydde och sprang.
Käraste systrar, bemärken nu detta,
att varje ensam och ätande dam
varder betraktad — törhända med rätta —
som vådligen farlig och vilt polygam.
477
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
