Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - På promenad med marginalpoeten. Av Günter Dallmann
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
På promenad med mar gi n a L p o et en
Nu möglar de gamle i glömska och damm
medan världsuret tickar mot tolv,
och belevat och snyggt skrider swingpjatten fram
över B-salens nylagda golv.
•
Det är i sådana här dikter ad hoc (den nyss
citerade är dagtecknad 5. 11. 41) man
förnimmer historiens vingslag taget på kornet
av dagens än vemodige än satiriskt fräne
skald. Då höjer sig marginalpoesins
dagboksanteckning till en allvarlig insats till
eftertankens fromma och till en
socialpsykologiskt betydelsefull redovisning för
om inte folkets så den enskilde skeptikerns
samvete. Möjligtvis är det inte en ren
slump att dagen efterstämningen som
utmärker den utåt perfekta välfärdsstaten
inspirerat en »borgerlig-liberal» och en »röd»
tidnings (klassificeringen efter vedertaget
men sannolikt förlegat mönster)
marginalpoet till i grund och botten samma kärva
melankoli som är det samlade uttrycket
förden trotsiges bitterhet över de mättades,
de avancerades slöa lunkande till
traditions-kompaniernas halvt eggande halvt sövande
marschmusik. Signaturen H. i Dagens
Nyheter presenterar den 2 maj 1949
tjänste-mannaaktige pliktdemonstranten med
värkande fötter och dagen efterhumör:
Den andra maj.14
Sedan vi nu under frihetens blodröda fana
demonstrerat som fordom om åren av gammal
vana
sitter vi härmed den andra maj på vårt
vardags-humör
och undrar vad det egentligen var som vi
demonstrerade för.
Sant är att sedan vår ungdom var Marx och
Engels våra profeter.
Men därmed är inte sagt att i grund och botten vi
gillar myndigheter.
Kapitalismens hydra är oss förvisso inte så
vidare kär,
men ej heller älskar vi statens blanketter,
deklarationer och formulär.
Allt klarare ser vi att allt är behäftat med tunga
brister.
och vi undrar ibland om inte vi helst borde bli
anarkister,
som firade våren varje dag med vimplar på svaj
och inte till prosan vände igen redan den andra
maj.
Radikalen i det borgerliga lägret efterlyser
anarkisternas håll- och trofasta
idéhänförelse. Vad säger anarkisten då? Faktiskt
hade en anarkistisk marginalpoets tankar
redan ett par tre år tidigare kretsat kring
precis samma ämne. Här formulerades den
sålunda (illustrerad med en teckning där
demonstranter på sitt baner kräver . . .
Sol och Värme i:a maj):
Dagen efter.
I majvinden fladdrade håret
och fanor och eldande tal.
En halv dag på räkenskapsåret
tändes vår röda signal.
Vi gjorde oss glödgade eder,
vi svor oss att kämpa och dö,
men våra kavaj klädda leder
liknade mera en kö.
En kö till en timma på Gärdet,
en kö för ett maj minnes skull —
och efteråt kysste vi svärdet,
när majdagen stupade kull.
I morgon vår blodslitarvecka!
I morgon vår träl för profit.
En halv dag månde väl räcka
att visa vårt kämpande nit.
För den dikten svarade signaturen Qroll i
tidningen Arbetaren — dåförtiden var
det möjligtvis förborgat för en större
offentlighet att bakom denna signatur blygsamt
dolde sig en rätt så framgångsrik ung man
vid namn Stig Dagerman.
Det finns mera fåfänga sysslor än att
försöka sig på ett notvarp i denna vår egen
skurila och excentriska tid och få upp
marginalpoetiska alster.
Flanören-marginal-poeten tycks vara precis den medicinman
som kan bota en stackars rådlös
tidningsläsares krämpor, när utrikesnyheterna är
479
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
