Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Två dikter. Av Francis Jammes. I svensk tolkning av Karl Asplund - Bön om min dödsdag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Karl Asplund
Bön om min dödsdag
Gud, låt den dag då jag skall dö bli skön och ren
och giv stor stillhet åt den timme då min egen
och mina dikters skröplighet och livets ironi
kanhända slätas ut ifrån min trötta panna.
Jag längtar inte efter döden såsom en
högtidlig akt, men mycket, mycket enkelt, så
som barnet längtar efter dockan det skall få.
Du vet ju, Gud, att det är alltid någonting
som fattas i det som vi mänskor kalla lycka
och att det inte gives en fullkomlig skänk
av ära eller kärlek, ingen blomma utan fel,
att alltid i det vita finns ett sotsvart stänk.
Men Gud, jag ber, låt den bli skön och ren,
den dag då jag vill se — en stillhetens poet —
omkring min bädd en barnaskaras härlighet,
nattögda söner, flickors blick med azursken.
Så låt dem komma tårlöst för att se sin far,
och må det allvar varav mina drag förklaras
såsom ett under genombäva dem envar,
där som en nåd min död för dem skall uppenbaras.
Må mina söner säga: Äran är ett sken,
en oro blott för den som vet att Gud allena
är diktaren som skänker lindens doft åt lena
oskyldigt friska läppar hos de unga flickorna.
Må mina söner säga: Kärlek är ett hån,
som gjuter samman mänskorna och tar dem från
varann. Vår faders hjärta värkt tills nu av smärta
att vara skilt ifrån sin enda kärleks hjärta.
Må mina flickor vid min dödsbädd säga så:
Vi veta icke vad man bortom graven finner,
men se, vår fader dör som vattubäcken rinner
kristalliskt klar bort i en höstlig skog.
Gud, låt den dag då jag skall dö bli skön och ren.
Låt mig få hålla barnens händer då i mina
som fabelns dagakarl hos La Fontaine,
och låt mig dö med en stor stillhet i mitt hjärta.
490
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
