Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Monsieur de Staël. Av Carl-Gustaf Thomasson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Monsieur de Stae I
Av Carl-Gustaf Thomasson
SÅ
X._/ VJlONSIEUR DE STAEL är
fransmännens benämning på Gustaf III:s
och Gustaf IV Adolfs ambassadör i
Frankrike, friherre Eric (Magnus) Staél von Holstein
(174g—1802), make till den berömda
författarinnan Mme de Staél. Trots lovvärda
försök både i Frankrike, England och här i
Sverige att göra honom rättvisa måste man
nog säga, att han ganska oförtjänt kommit
att alltför mycket skjutas åt sidan för sin
illustra maka, Neckers dotter. Detta faktum,
att hon var dotter till den ryktbare
schweizisk-franske finansmannen och
statsmannen, var och förblev trots hennes egen
berömmelse och även efter faderns död det
första och sista i hennes stormiga liv.
Den Neckerska trion — förutom fadern
och dottern inneslutande den strängt
religiösa och prudentliga modern — utgjorde
en enklav av osviklig sammanhållning och
obegränsad inbördes beundran, ett fäste
och en klippa i livet för dem själva som det
var mycket svårt för andra att övervinna.
Staél var i varje fall inte mannen att motstå
det överväldigande inflytande, som
utstrålade från denna lilla uppkomlingsfamilj,
vilken uteslutande byggande på egen
inneboende intelligens, energi och duglighet
förstått att skapa sig en enastående position
i Europas centrum. Än mindre förmådde
han frigöra sin hustru från föräldrarnas
inflytande och påverka henne genom kraften
av sin egen personlighet, sina egna
opinioner. Germaine Neckers tidigt fattade
föresats att leva samman med eller åtminstone
i närheten av sina föräldrar under deras
livstid kunde realiseras genom äktenskapet
med den obotlige frankofilen Stael och det
var också en av huvudförutsättningarna för
hans accepterande som make och måg i
familjen. Hur mycket Mme de Stael än
höll på och värderade makens ställning som
ambassadör och därmed sin egen som
ambassadris i Paris, fanns det dock
ingenting som hon satte högre än sin härkomst,
som hon jämställde med furstars; typiskt
är hennes sätt att skriva sin namnteckning,
som i mera högtidliga sammanhang, t. ex.
under företalen till hennes skrifter, oftast
stiliseras så här: Necker, Baronne de Stael
Holstein.
Ganska betecknande är det också med
tanke på den naturligtvis självfallna
inbördes graderingen av de båda makarna,
att den enda monografi, som veterligt finns
om Staél, utkommit i Paris i en serie som
har den gemensamma överrubriken eller
mottot Leur Ménage, »deras familjeliv»,
underförstått vissa berömda personligheters.
På den reklamsida jag råkade få se lockade
man med det intresse och den nyfikenhet
som Rousseaus, Hugos, Lamartines och
Balzacs fruar eventuellt kunde uppväcka.
Bara en enda man fanns i serien: Monsieur
de Staél. Ehuru som sagt fullt motiverad
och logisk ger dock denna placering av en
svensk ambassadör i Paris anledning till en
del reflexioner, speciellt rörande makans
andel i den säkerligen orättvisa, man kan
kanske inte säga underskattning men
nonchalans, som i stort sett kommit Staél till
del, såväl medan han levde som sedan.
Boken om Staél i den nämnda serien är
en liten behändig tingest på ett par hundra
sidor i det av fransmännen älskade mindre
oktavformatet. Den utkom 1931 och har
skrivits av grevinnan Jean de Pange, född
furstinna Pauline de Broglie och syster till
491
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
