Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Realisten Caravaggio. Av Alf Liedholm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Alf Liedholm
Matteus martyrium (detalj).
römd i Rom. Den förde i sinom tid år 1600
med sig en beställning till kyrkan Santa
Maria del Popolo. I två bilder skildrar
konstnären dels Paulus omvändelse, dels
Petrus korsfästelse. De når in te upp till
Matteusbilderna men intresserar som
dokument i konstnärens utveckling. Det finns i
dessa gestaltningar inte längre någon plats
för höga rum och horisonter. Allt är kroppar
och närhet och tekniskt mästerskap. En
stark självkänsla talar ur dukarna.
Hävdandet av föremålen blir ett substitut för
hävdandet av jaget. I Paulusbilden är
hästen huvudsaken, inte den avkastade
ryttaren som med utspärrade fingrar
sträcker ut armarna i en typisk men denna
gång ganska tom Caravaggiogest. I
Petrus-bilden intresserar korsfästandet konstnären
betydligt mindre än apostelns nakna kropp
och bödlarnas nästan lädergrova
klädesplagg. Det blir här än tydligare än i
Matteus martyrdöd att själva nakenheten —
liksom de tunga draperierna — för Cara-
vaggio är ett medel genom vilket han
skapar intryck av vardaglig verklighet.
Sekelvändans Michelangelo Merisi har
synbarligen intet intresse för
ungdomsårens drömskhet. Mannen på några och
trettio år känner och reagerar annorlunda.
Han är en berömd man och mot den yttre
framgången tycks svara en inre förändring
—■ kanske en förflackning — i förhållandet
till omvärlden. Framgången kommer
honom emellertid inte att lämna sin
bohemiska miljö kring Piazza Navona. Han blir
den trogen och håller synbarligen inte
heller en sådan ordning på sina finanser
att han har möjlighet att lämna den,
ehuru han komprometterad genom ett
slagsmål för en tid måste fly därifrån.
Återkommen några månader senare
dinerade han en kväll på Albergo del Moro.
Förtretad över ett svar från kyparen
slängde han en tallrik i huvudet på denne som
fick en skåra i kinden. Det retade
ytterligare upp den temperamentsfulle målaren
som drog sin värja för att mer
eftertryckligt fortsätta bestraffningen.
Att tolka ett beteende som detta och än
mer vad som strax skall berättas som
enbart ett utslag av grälsjuka är nog att ta
en smula enkelt på problemen. Visserligen
var attityden vanlig under barockens
århundraden, därom vittnar Cyrano de
Ber-gerac och Lars Wivallius och i andra hand
De Tre Musketörerna. Men Caravaggios
hastigt genomförda flyktföretag svär ju
emot denna grälsjuka och skrävlande
attityd. Kastningarna mellan övermod och
låt vara stundom berättigad rädsla tyder
på psykiska omkastningar av onormal art
och utesluter ingalunda förföljelsemani som
förklaring. En sådan tolkning finner även
stöd i Caravaggios konst liksom i de
uppträden mot kvinnor varom
polisprotokollen på 1600-talet vet att berätta.
Efter att i juli 1605 någon vecka ha
suttit arresterad i Torre di Nova för att
med hugg och slag ha förföljt kvinnan
506
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
