- Project Runeberg -  Ord och Bild / Sextionde årgången. 1951 /
525

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Diktarna kring det dansande bordet. Av Hans Lindström

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Diktarna kring det dansande bordet

förlöjligats som rabulistisk emancipatris i
en komedi av Wall och Säfström, »Mamsell
Garibaldi eller Inga herrar! Inga herrar!»

Läser man Strindbergs uttalanden om de
spiritistiska och teosofiska rörelserna
frapperas man genast av att hans inställning är
betingad av aggressionerna i kvinnofrågan.
I ett struket förord till Giftas II heter det
t. ex.: »Det finns i Europa för närvarande
tvenne mystiska rörelser: spiritismen och
teosofien. Dessa rörelser ledas och
exploateras av kvinnor. Vad kan ligga bakom
detta, har jag frågat mig i ett par års tid,
som jag har observerat dem. Är det månne
kvinnan som nu i ett språng söker att gå
förbi de århundraden av långsam utveckling
mannens tankeförmåga passerat, och
genom föregiven högre kunskap inbilla
männen att hon är före? Vem vet?»

Samma argument möter man gång på
gång i hans ställningstaganden, och i den
långa novellen »Genvägar» har han givit
temat en skönlitterär utformning —
verklighetsunderlaget är personliga upplevelser
i den stockholmska spiritistsocieteten, vars
lätt igenkännbara spetsar passerar revy i
karikerad form. Men man bör observera,
att det är en markant skillnad i
Strindbergs syn på de religiösa rörelserna och
samfunden å la madame Blavatsky och
hans uppfattning av de spekulationer i
religiös och psykologisk mystik som ligger
bakom dem. Signifikativa är i detta
avseende intendent Borgs reflexioner i »I
havsbandet». Vid sitt vetenskapliga
studium av psykologins område besöker Borg
även spiritister, hypnotisører och
tankeläsare. Han finner »bakom dessa
svindelrörelser en del nya upptäckter, som säkert
skulle ändra mänsklighetens fäaktiga sätt
att leva tanklöst».

Som lärjunge till Swedenborg efter
omvändelsen står Strindberg principiellt på
spiritismens ståndpunkt, men för det som
Thomas Mann kallar »drängstugemetafy-

sikens» andemanifestationer saknade han
allt framgent intresse.

Två år efter det att Strindberg hade låtit
sitt alter ego Borg fälla det ovan citerade
omdömet, skrev en annan stor svensk
diktare några rader av ungefär samma
innebörd. »De där swedenborgska och
spiri-tistiska grejorna känner jag till ganska
mycket och det tör vara åtskilligt att tänka
på i dem.» Den som skrev så var Gustaf
Fröding, i ett brev till vännen Mauritz
Hellberg 1891.

Också för Fröding är spiritismen en
ungdomsupplevelse, som har förberett
marken för mannaårens och sjukdomstidens
mystiska spekulationer. Sina
hallucinatoriska sensationer tolkar han gärna
spiritistiskt, och som Ida Bäckmann har meddelat,
uppfattade han t. ex. den bekanta episoden
under själskrisen 1894, då hans vänstra
hand plötsligt slog cigarren ur den högra,
som en andebefallning från fadern. Modern,
Emilia Fröding, var spiritist och hade tidigt
invigt sonen i andevärldens mysterier; såväl
andeskriften som psykografens
handha-vande hade studerats under överinseende
av ett engelskt kvinnligt medium, Mrs
d’Espérance. Namnet har skymtat tidigare
i frödingslitteraturen, senast i Henry Olssons
stora biografi, där det omtalas att hon
1890 avslöjades som bedragerska.

Det bör emellertid påpekas, att Mrs
d’Espérance inte var någon vanlig
dussin-spiritist — det var tvärtom ett av tidens
märkligaste medier som Fröding gjorde
personlig bekantskap med på Alster, dit
hon kom 1880 för att gästa den engelska
disponentfamiljen Fidler. Fidlers var
hängivna spiritister och hade redan i
England haft ett fruktbart samarbete med
henne i andehanteringens konst. Mrs
d’Es-pérances mediumistiska storhet har
intygats av Poul Bjerre: han har sett henne
i aktion och sätter henne t. o. m. högre
än den ryktbara Eusapia Palladino. Bjerre
tar bestämt avstånd från de skandalskri-

525

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 14:12:53 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1951/0551.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free