Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Diktarna kring det dansande bordet. Av Hans Lindström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hans Lindström
verier kring förmenta avslöjanden som vid
ett par tillfällen gick genom pressen och
väckte stort rabalder. Den spiritistiska
förklaringen till fenomenen avfärdar han
visserligen kategoriskt men betraktar t. ex.
de äv henne framkallade
materialisatio-nerna som fullt äkta. Bjerre har själv
kunnat iaktta den av Mrs d’Espérance i
trance skapade materian, som han
karakteriserar som »en sammanfogning av en
oändlig massa spindelnät» och förklarar
som »en transformering av den nervösa
energien till palpabilitet.» (»Spökerier»,
1947, s. 139.)
Hur man än ställer sig till de
para-psykölogiska hypoteserna står det klart,
att Mrs d’Espérance inte kan avfärdas
som bedragerska. Hennes självbiografi,
»Shadow land» (sv. övers. Skuggornas land
eller ljus från andra sidan, 1898), gör ett
intryck av äkthet och sanningssträvan
som är skäligen ovanligt i dylika
sammanhang, och får man tro Poul Bjerre, har
hon verkligen ägt psykiska krafter av
märklig art. Det är inte underligt, om
upplevelserna vid hennes seanser har satt
den unge Frödings fantasi i rörelse.
Frödings förhållande till spiritismen är
inte enkelt och entydigt — som vanligt
gäller det, att impulser från andra håll gör
det omöjligt att renodla vad som är
exklusivt spiritistiskt i hans metafysik: den
teosofiska systembyggnaden har givetvis
betytt mycket mera. Och sin skepsis inför de
egna erfarenheterna uppger han inte, han
medger hallucinationens möjlighet även i en
dikt av så spiritistisk prägel som
»Symptom».
Det är väl sant att ibland jag tror
mig höra en röst från min far och mor,
av andar som tala,
förskräcka, hugsvala,
ibland är ock rösten en gudastor.
Som ett kuriosum skulle man kunna
påpeka, att Bulwer-Lyttons »A strange
story» har tillhört Frödings lektyr. Den
romantiska mysticismen i denna roman har
otvivelaktigt tagit gestalt under
inflytande av Daniel Dunglas Home, vilkens
trollkonster har lockat Bulwer till ett
fros-seri i allsköns ockulta glansnummer.
Under Frödings sjukdomstid får hans
spiritistiska idéer näring i samlivet med
Ida Bäckmann, hans omdiskuterade
förtrogna i den värld av visioner och
anderöster som omgav honom. Deras kontakt
upphörde inte med diktarens död — om
man får tro Ida Bäckmann — och den
förmedlande länken i denna kommunikation
över gränserna, mediet, blev Selma
Lagerlöf.
Selma Lagerlöf lärde känna Ida
Bäckmann 1911. Hon hade redan tidigare
erfarit dragningen till de hinsides regionerna
och längtat efter vidgad kunskap om den
översinnliga världen. Ida Bäckmann var
mer än villig att bli hennes ciceron. Så
uppstod den egendomliga spiritistiska
triangeln Fröding — Bäckmann — Lagerlöf, i
vilken de levande alternerade som medier
åt den döde. Under dessa auspicier tillkom
Körkarlen, det verk där gränserna mellan
liv och död är utsuddade, där undret lever
sitt liv oberoende av vetenskapligt
sanktionerade naturlagar. Liksom Fröding
studerar Selma Lagerlöf med intresse
Sweden-borg och teosofien, och när den store
fysikern Oliver Lodges uppseendeväckande
bok om sin spiritistiska kontakt med den
döde sonen utkommer, registrerar hon noga
detta betydelsefulla bestyrkande av de
andetrognas sak.
Liksom Rydberg och liksom Fridegård
har Selma Lagerlöf slutligen haft den allt
överskuggande personliga upplevelsen av
religiös innebörd, upplevelsen av att de
döda lever. Det skedde vid moderns
jordfästning 1915. Hon beskriver uppenbarelsen
i ett odaterat utkast (citerat efter Elin
Wägners biografi).
»Hon hade flugit fram till mig och dröjde
526
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
