Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Textil från en svunnen kultur. Av Gunvor Björkman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gunvor Björkman
Målad vävnad med stiliserade f ägelhuvuden.
viduella tolkningar. Inte ens för
brokadvävning har man känt sig främmande.
Motiven har kretsat kring rent
geometriska figurer, men både flora och fauna
har lånat sin rika bildvärld till de
uppfinningsrika vävkonstnärerna, som
omtolkat uppslagen, oftast i en stiliserad form
men ändå på ett personligt och elegant
sätt.
Säkert och med stark känsla för de rent
dekorativa effekterna trampar
dubbelvävarnas djur och människor fram i en
militä-riskt noggrann marsch. Ingen avviker från
den exakta uppställningen, rytmen är
distinkt och regelbunden. Antagligen har
även dessa vävnader använts till
klädesplagg, och bårderna, på vilka figurerna
mönstrats in i strama förband, förekom
huvudsakligen i två färger.
Dubbelvävnaderna fordrar ett säkert
handlag av sina upphovsmän, och
betänker man väl, hur verkligt primitiv den
tekniska attiraljen varit, vill man knappast
tro, att vävaren kunnat excellera med en
5-dubbelbottnad varp! Det förefaller som
den styvaste trapetskonst i textil!
De förnämsta textilfynden har man
gjort i södra delen av Peru kring platserna
Paracas och Nazca. Här har den tekniska
fulländningen nått sin högsta spets, och
det torde finnas få motsvarigheter i vår del
av jordklotet. Men varje vävnad var inte
alltid i och för sig ett avslutat element.
Snör-makerier av konstrikaste slag
kompletterade ofta en diminutiv väska, som kanske
inte var särdeles uppseendeväckande men
som förenad med ett finurligt snörmakeri
höjdes upp i en mer lyxbetonad klass. En
styvt knuten bård hanterades plastiskt mel,
lan de snabba fingrarna och antog den
formsom väskmakaren fann lämpligast. Alltså
ibland svängd eller konisk. Mästerverket
avslutades vanligtvis av en frans, som inte
var mindre konstskickligt flätad.
För att inte de döda skulle ha tråkigt i
sina mörka gravar, påbörjade man gärna en
572
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
