Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Prosa. Av Kjell Hjern - Guldkorn ur vardagen - Bekvämlighet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Prosa
Av Kjell Hj er n
Guldkorn ur vardagen
N r ILEN vän frågade mig om jag hade
skrivit något nytt sedan sist och jag
började, för att tillmötesgå hans vetgirighet,
läsa upp några sidor ur min grå bok.
Det var anteckningar ur vardagen, som
jag sammanställt: intervjuuttalanden av
ledande politiker och berömda sångare,
repliker uppfångade i radio och tidningar,
på teaterkanslier och utställningslokaler,
i spårvagnar och gatuhörn. Men jag hade
inte läst lång stund, förrän jag märkte,
att både min vän och min hustru, som
också var närvarande, föreföll besvärade
av min läsning. De var ingalunda
blända
de av dessa guldkorn ur vardagen, som
jag hade vaskat fram, och behövde
uppenbarligen en förklaring, för att upptäcka
meningen med det hela. Sedan jag omtalat
att jag numera hade inriktat min
skrift-ställarverksamhet på att samla och återge
historier utan poäng, var de emellertid med
på noterna och applåderade mitt företag
med entusiasm. De begrep, som de
intelligenta människor de är, att jag hade
uppfunnit en sällsynt fruktbar litterär metod,
som skulle komma tillvaron att te sig som
en aldrig sinande guldgruva.
Bekvämlighet
Efter att under en uppläsningsafton
ha föredragit ett par prosastyckan om
vardagens poetiska möjligheter,
komplimente-rades jag av en herre i ett prydligt, om
också något teatraliskt skägg. Han
försäkrade att det var en alldeles förträfflig idé
jag hade fått och att jag nu bara behövde
arbeta vidare, för att inom kort ha
fullbordat en hel bok; jag hade anlagt en
synvinkel, från vilken den närmaste
omvärlden lätt lät sig omfattas och beskrivas.
Det gladde mig verkligen, att han så väl
hade förstått mina intentioner och även
sedan mina ögon hade släppt hans varma
och sympatetiska blick, övervägde jag
allvarligt, att själv låta skägget växa. Det
behöver, om man närmare begrundar
saken, inte nödvändigtvis vara högmod och
förmätenhet, utan kan lika ofta vara
bekvämlighet, som kommer en författare att
ställa sina förhoppningar om förståelse
huvudsakligen på eftervärlden.
580
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
