Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Henrik Wergelands innsats for å skaffe jödene adgang til Norge. Av Oskar Mendelsohn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Oskar Mendelso hn
arrangement til ære for de svenske joder.
Lipmanson kom i sin tale inn på
Wergelands kamp mot fordommene og ytret i
den forbindelse fdigende:
»O, att jag hade de af fordom förblindade inför
mig här, på detta fridlysta ställe, ansigte mot
ansigte, för att lugnt få rigta några fridens ord
till dem: ’Denna jord’, skulle jag säga, ’är vår
gemensamma moder; deruppe i de osynliga
rymderna bor vår gemensamma Fader. Bröder!
hvarföre haten I oss? Kasten bort fördomens täta
slöja; betrakten oss! Har ej skaparens
mästarehand satt sin prägel på våra ansikten såsom på
edra? Likasom I, hoppas vi, att bortom grafvens
natt odödlighetens portar skola öppnas för oss.
Dygd, fädernesland och menniskoväl äro för
oss, liksom för er de högsta klenoder, för hvilka
vi hafva offrat och ännu äro beredda att offra
lif, gods och blod. Tron I, att en fördom har mera
anspråk på trovärdighet derföre, att den kan
brösta sig öfver ett tusenårigt bestånd? — Emot
denna Eder autoritet åberopar jag en annan, en
högre, äldre, — det är den eviga sanningen.»
Lipmanson uttalte lenger uti i sin tale:
»Ehuru sorgligt och nedslående det än är, att
vi, i stället för en hyllning åt Wergeland under
hans lifstid, först nu på hans graf plantera en
förgjetmigej, kunna vi dock ej för oss fördölj a det
upphöjande i den tanken, att en stor idee firar
sin uppståndelsefest vid hans graf. Aldrig har
materians förgänglighet och andens odödlighet
visat sig i närmare beröring eller uppenbarat sig
tydligare för oss än just vid denna Wergelands
graf. Och, sålunda blir hans hviloställe för oss
ej allenast en graf som skiljer menniskovännen
och skalden ifrån ett samhälle der han verkat,
utan och ett heligt altare, som förenar brodern
med brodern.»
Deretter tolket Lipmanson de kjensler
som fylte ham når han stod ved Wergelands
grav:
»Och denna enkla minnesvård, rest af några
Israeliters djupa och innerliga beundran och
tacksamhet, manar oss ej allenast att minnas utan
äfven att glömma. Sen, om äfven alla de tunga
bojor, som under årtusenden fjettrat mina
tros-bröder, likasom genom ett trollslag, skulle löses;
— de djupa sår, de blodiga ärr, som fjettrarne
efterlemnat, försvinna dock ej så fort; och likväl
bjuda vi handen till glömska. Glömma vilja vi en
förfluten tid, så rik på tårar och förtryck, glömma
alla de gräsliga qval, som våra förfäder lidit
derföre att de af samvete och heder ansågo sig
förhindrade att med munnen bekänna, hvad
hjertat ej kände.»
Representanten for de svenske jöder
avsluttet sin tale med å uttale önsket om at
den tid snart måtte komme da kjærligheten
skulle bli »en sanning». Da ville Wergelands
ånd feire sin skjönneste triumf. Noenlunde
samme tanke hadde statsminister Due gitt
uttrykk for da han deltok i höytideligheten
i Stockholm 2 år tidligere. Hans
slutningsord löd slik: »Paa norsk Grund, paa det
Sted, hvor dette Monument kneiser, vil den
ikke længer banlyste Jöde ved Siden af den
Krands som Nordmanden fletter sin
Ynd-lingsskjald, da Selv kunne nedlægge Sin,
for Menneskevennen, Jödevennen, Henrik
Wergeland.»
Slik har det også gått. Det er blitt
tradisjon at norske jöder samles ved dikterens
grav på grunnlovsdagen, Henrik
Wergelands dag, for å legge en krans ved hans
minnesmerke. Denne höytidsstund i den
vårfriske morgen fyller oss norske jöder
med takknemlighet og ærbodighet overfor
hans verk, og med stolthet over den plass
han inntar i Norges kulturliv og i hver
nordmanns bevissthet.
602
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
