Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En musikalisk diplomat i Wien. Av C.-G. Stellan Mörner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
C.-G. Stellan Mörn er
det av »Skapelsen» de sista dagarna i april
1798, då Wiens främsta krafter medverkade
hos furst Schwarzenberg och under Haydns
egen ledning uppförde det redan från början
högt uppskattade oratoriet. På Silverstolpes
initiativ och genom de svenska frimurarnas
höge beskyddare hertig Carls förmedling
kom sedan fr.o.m. 1801 de årliga
Långfre-dags-konserterna till förmån för
Frimurarebarnhuset i Stockholm till stånd, och då
uppfördes regelbundet under så gott som
hela århundradet med stor
publiktillströmning »Skapelsen». Silverstolpe hade själv
ordnat med stämmor och partitur från
Wien och dessutom översatt den tyska
texten till svenska och anpassat den efter
musiken, något som han i fråga om
recita-tiven delvis måste göra under Haydns
eget överinseende. Sedan den svenske
ministern De la Gardie anlänt och övertagit
ansvaret för beskickningen, kunde
Silverstolpe i större utsträckning än förut ägna
sig åt sina kulturella intressen, och redan i
början av år 1800 hade han gjort hela
textöversättningen. De la Gardie, som enligt
Silverstolpes utsago var tämligen
ointresserad av musik, blev emellertid
entusiasmerad av sin närmaste mans idéer och åtog
sig att själv svara för den officiella svenska
texten till verkets första del, medan
Silverstolpe fick stå som översättare till de bägge
andra avdelningarna. Aldrig varken förr
eller senare har väl ledarna för ett lands
beskickning på annan ort haft möjligheter,
lust och förmåga att ägna sig åt så ovanliga
och speciella sysselsättningar som att
översätta en oratorietext till musik av en av
samtidens största tonsättare, och det mitt
under det mer eller mindre konstanta
»krigs-bullret» från en världsomstörtare som
Napoleon!
Till sina yrkeskolleger i Wien kunde
Silverstolpe räkna en ung dansk
legationssekreterare, G. N. von Nissen. Denne hyrde
från 1797 rum hos en viss fru Mozart, som
var änka och med sina barn levde i knappa
förhållanden. Nissen hyste mycket stor
tillgivenhet för sin värdinna — i själva
verket blev hon längre fram hans maka
—■ och sammanförde henne med sin vän
Silverstolpe. Fru Constanze, ty det var
självfallet den store Mozarts änka, blev
förtjust i den älskvärde svensken, och en
del små förtroliga — men inte amorösa!
■— biljetter från Constanze till Silverstolpe
vittna om hur hon inbjudit honom till små
musikstunder och t. o. m. lovat att sjunga
arior av Kraus som han skänkt henne. Eljest
spelades förstås mest verk ur hennes makes
outtömliga notförråd. Nissen och
Silverstolpe hörde också till dem som på ett tidigt
stadium fick tillfälle att gå igenom den
produktive bortgångnes manuskripthögar,
och Constanze var ännu inte mera
nogräknad med Mozarts autografer, än att
även den unge ädlingen från Norden kunde
i present få med sig hem flera olika
autografskisser — bl. a. ur »Trollflöjten» —
samt en hel kantat i autograf (dessa
dyrgripar förvaras nu enl. Silverstolpes
bestämmelser i Uppsalas universitetsbibliotek).
Redan vid denna tid började Nissen samla
material till sin stora Mozart-biografi, och
i en del fall rådfrågade han Silverstolpe vid
upprättandet av förteckningar över det
rikhaltiga stoffet. När Silverstolpe lämnade
Wien, erbjöd sig Constanze med förtjusning
att överta hans ända från Sverige medförda
guldfisk! — och ännu ett stycke in på
1800-talet underhöll makarna Nissen kontakten
med Silverstolpe.
Förutom dessa musikaliska förbindelser
av större intresse finns det givetvis många
andra att nämna, men vi får här nöja oss
med att i stället peka på ytterligare en
kontakt men av mera politisk art. År 1798
hade som Franska republikens sändebud
till Wien kommit den mörklockige
Bernadotte, Napoleons framgångsrike general.
Silverstolpe fattade tycke för honom och
berättade i sina depescher till hemlandet
om »brassamtal» som han haft med den
606
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
