Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Verner von Heidenstam som målare, av Bertil Waldén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den lärare han hösten 1881 uppsökte var Jean Léon Gérome,
en av andra kejsardömets mera celebra akademiker, vid denna
tid lärare vid École des Beaux-Arts. Gérome hade vunnit
ryktbarhet såsom skicklig genremålare med företrädesvis klassiska
och orientaliska motiv. Han behärskade virtuost den
senklassicistiska akademismens högt drivna kompositions- och linjekonst
men var också delaktig av dess svaghet: en torr, okänslig,
klanglös kolorit.
Den unge svensken demonstrerade sina tidigare alster för den
mäktige akademiprofessorn, men rönte föga uppmuntran. En av
Fjalarbilderna utdömdes med orden »c’est mauvais —■ ön dort»,
under det att ett par av de österländska fantasierna befunnos
någotsånär acceptabla. Ej heller tyckes undervisningen på
Beaux-Arts ha varit särdeles instruktiv; Heidenstam berättar, huru
Gérome plägade göra sin rond bland eleverna och efter ett
flyktigt ögonkast muttra fram en föga upplysande kritik: »qa, c’est
mauvais», »ca, ce n’est pas si mal» el. dyl. Ett råd av
oomtvistligt värde tycks han emellertid ha undfått under elevtiden. Att
det trots allt gjorde ett djupt intryck, framgår av följande passus
ur »Från Col di Tenda till Blocksberg»:
». . . så blev jag elev hos Gérome på École des Beaux-Arts i Paris. Då
kunde Gérome säga ungefär så här: ’V a d ni framställer är mindre viktigt
än hur ni framställer, ni må nu avbilda en kloss eller ett fruntimmer.’
Hans yttrande retade mig obeskrivligt, men han hade rätt. Om en tavla
föreställer en mässingsljusstake mellan två morötter eller en lotus-pelare
mellan två danserskor betyder i själva arbetets stund mindre än att det hela
blir sant samt en glädje för ögat.»
Vida mera utbyte gav, enligt vad Heidenstam själv antytt,
kvällsstudierna på Académie Colarossi, den för generationer av
parissvenskar välbekanta ateljén vid rue de la Grande Chaumière
— f. ö. belägen i grannskapet till ett av Strindbergs paristill-
8 87
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
