Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Verner von Heidenstam som målare, av Bertil Waldén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
håll. Här arbetade den krets, som skildrats i »De glada
konstnärerna» i otvunget och stimulerande kamratskap. »Vi voro
glada såsom ystra gossar.» Att den disharmoniske skandinaven i
denna krets av främlingar, till stor del amerikanare, ej fann sig
väl till rätta, hade väl ej enbart med divergerande
konstuppfattningar att skaffa. Han var en sparv i tranedansen — eller
snarare en gravitetisk trana i en svärm av vulgära sparvar. »De
voro ofta af en annan samhällsklass och kanske för malpropra
och slarfviga för en nygift ung man, hvars röck och byxor hade
alla knapparna i behåll och inga fläckar.»1)
Det blev det i Rom försummade modellstudiet, som
Heidenstam nu pliktskyldigast beflitade sig om, och hans framsteg
kunna följas i ett antal tämligen säkert tecknade om än allt annat
än rutinerade akter i blyerts, kol och olja. »Det nakna älskade
jag företrädesvis. Kvinnokroppens mjuka, jag skulle vilja säga
litet pösiga linjer behagade mig likväl alltid mindre än mannens
smidiga statur.»2) De muskulösa manliga modellerna på
Beaux-Arts och Colarossi äro tecknade med en helt annan kraft och
schwung (fig. 6) — om än ej alltid anatomiskt korrekt — än de
konventionellt uppfattade kvinnliga aktstudierna. Till de bättre
bland dessa sistnämnda hör den fig. 5 avbildade sittande
kvinnan. I motsats till de manliga akternas dova, fattiga kolorit
kännetecknas denna skiss av en behaglig färgskala i ljusa blå och
gula toner. Själv var Heidenstam synnerligen belåten med detta
arbete, men kamraterna drevo gäck med motivet: figuren sitter
på någon antik tronstol, vars former olyckligtvis föra i tankarna
en — nattstol, ett tacksamt objekt för ett skämt, som kan spinna
vidare på modellens mediterande pose.
Han synes ha arbetat energiskt men utan den rätta arbetsgläd-
Landquist i »Svenskar».
2) Ur det självbiografiska utkastet, jfr Landquist anf. arb.
8 88
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
