Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hjalmar Bergmans läroår, av Erik Hj. Linder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hjalmar Bergmans läroår.
En biografisk sfudie.
Av ERIK HJ. LINDER.
HJALMAR BERGMAN är borta. Vi kunna inte vänta
fler verk av hans hand. Mer än ett halvt decennium har
redan förflutit sedan det nyårsskifte, då budet kom att
den ännu icke femtioårige diktaren mött döden på ett
hotell i Berlin — den död, som han enligt en sista dikt i
studenttidningen Ergo icke var rädd att trotsa. Under de år som gått
har — kan man utan överdrift säga — insikten om hans
betydelse endast vuxit. Flera av hans verk äro mera levande och
mera uppmärksammade nu än under hans livstid. Framför allt
har det läsande Sverige kommit underfund med en sak:
Hjalmar Bergman var en författare av ojämförlig egenart. Han var
en sådan, vars gestalt växer, då man får perspektiv på den. Även
de som sätta ett frågetecken vid spörsmålet, vad han ville med
sitt verk, känna dock dunkelt att han var en man med sällsynta
gåvor. Han har ofta fått epitetet trollkarl — det var samtidens
lätt förbryllade hyllning åt en högt benådad. Han får nog länge
vara tämligen ensam om hederstiteln.
Det är givet, att behovet att förstå denne realistiske
romantiker, denne filosofiske clown, denne själspejlande sagoberättare,
5 112
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
