Några blad ur organismernas utvecklingshistoria / 18 (1901) Author: Wilhelm Leche Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Nervsystemets uppkomst och härledning. - Öfverensstämmelsen mellan fosterutveckling och historisk utveckling. - Lancettfisken, det lägsta ryggradsdjuret. - Rundmunnarna. - De geologiska vittnesbördens betydelse för utvecklingsläran. - Fiskarna, de äldsta kända ryggradsdjuren. - Lungfiskar. - Våra lungor, en omdaningsprodukt af fiskarnas simblåsa

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

uppskatta betydelsen af detta sakförhållande: att
nervsystemet hos alla högre organismer
uppstår af det yttre groddbladet, m. a. o.
härstammar från samma »urorgan» som
öfverhuden, behöfva vi blott kasta en blick tillbaka
på de lägsta flercelliga djuren. Hos dessa
— kavitetsdjur, tagghudingar m. fl. —
bildar nämligen nervsystemet under djurets hela
lif en del af den yttre huden. Och då, som
vi i det följande skola se, de sagda lägre
djuren uppträdt på vår jord mycket tidigare än
de högre, t. ex. ryggradsdjuren, kunna vi
påstå, att nervsystemet, äfven historiskt sedt, vid
sitt första framträdande utgör en del af
öfverhuden samt har uppkommit på kroppsytan, och
detta helt naturligt därför, att det ju är
kroppsytan som står i omedelbar beröring med den
yttre världen. Alltså: hos fostret uppstår
nervsystemet å samma kroppsdel (kroppsytan),
där det hos de lägsta och tillika historiskt
äldsta djuren kvarstannar under hela lifvet.

Fig. 40.

Liknande motsvarigheter mellan de högre
djurens foster och de lägre djuren i utbildadt
tillstånd skulle vi också påträffa, om vi ville
undersöka andra organsystem, t. ex.
sinnesorganen. Men redan ett sådant faktum: att
hos alla ryggradsdjurs foster nervsystemet
alltid om och om igen anlägges å den del af
kroppen, där det hos de lägsta flercelliga
djuren kvarstannar under hela lifvet — ett
sådant faktum, säga vi, skulle ensamt vara
tillräckligt att ådagalägga nödvändigheten af
att antaga ett verkligt släktskapsförhållande
mellan de lägsta och de högsta
organismerna.

Det torde emellertid vara lämpligare att
skärskåda dessa och härmed sammanhängande
frågor på organismer, hvilka för flertalet af
mina läsare äro något mindre främmande än
hydran och hennes anförvanter. Vi vända oss
därför till ryggradsdjuren, till hvilka ju den
högsta af alla varelser, människan, hör, och
hvilka sålunda redan af denna anledning
kunna göra anspråk på vårt särskilda intresse.

För att lära känna eller rättare: för att lära
förstå ryggradsdjurens byggnad och
utveckling, måste vi först och främst stifta
bekantskap med det lägsta, det enklaste af dem alla:
lancettfisken. Vi hafva redan lärt känna de
tidigare skedena i detta djurs
utvecklingshistoria. Ty det var just lancettfisken jag valde
som exempel, då det gällde att ådagalägga
den öfverensstämmelse, som råder mellan de
lägsta organismernas byggnad och de högre
djurens första utvecklingsstadier (jämför fig.
16—30)

Om vi gåfvo vår fantasi fria tyglar och
öfverlämnade åt densamma att konstruera upp
ett »ur-ryggradsdjur», d. v. s. den enklaste
lifsform, i hvilken ryggradsdjurstypen kan
tänkas uppenbara sig, så skulle detta vårt
fantasifoster i fråga om organisationens
enkelhet och ursprunglighet näppeligen öfverträffa
hvad naturen i den vägen åstadkommit i
lancettfisken.

Såsom redan namnet antyder och såsom
äfven framgår af fig. 41, är lancettfisken,
som har en mycket vidsträckt utbredning och
äfven finnes i hafvet vid Skandinaviens
västkust, till sin kroppsform spolformig,
»lancettlik»; den uppnår en storlek af 5—7
centimeter. Till det yttre har densamma så liten
likhet med ett ryggradsdjur, att dess upptäckare
ansåg den för ett blötdjur. I själfva verket få
vi också hos lancettfisken förgäfves leta efter
flera af de kännetecken, som vi i allmänhet
förbinda med begreppet ryggradsdjur. Sålunda
saknar den hufvud, käkar, pariga lemmar och
hjärta; hjärnan är endast antydd, och af de
högre sinnesorganen finnes blott en
»luktgrop» samt måhända ett öga af enklaste slag.
Men på samma gång lancettfisken sålunda
intar en mycket låg utbildningsgrad, äger den
några af just de egenskaper, som äro
utmärkande för alla ryggradsdjur gentemot de
ryggradslösa; dock uppträda — och detta är af
särskildt intresse — de ifrågavarande
egenskaperna hos lancettfisken i den form, som
är utmärkande för det högre
ryggradsdjurets foster, ej för den fullmogna individen.
Mellan det centrala nervsystemet (fig. 42 L)
och tarmkanalen (C, E, G) ligger en cylindrisk,
fram och baktill tillspetsad, broskartad sträng,
den s. k. ryggsträngen (K). En sådan
ryggsträng — till uppkomst och läge fullkomligt
motsvarande denna kroppsdel hos lancettfisken
— är hos alla öfriga ryggradsdjur (människan
inbegripen) det först uppträdande anlaget till
skelettet jämför fig. 39). Sålunda har
lancettfisken, hvad skelettet beträffar, blifvit stående
på ett skede, som motsvarar ett mycket tidigt
fosterstadium hos de högre ryggradsdjuren.

Fig. 41. Lancettfisken; naturlig storlek.

Liknande är förhållandet med det centrala

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>