Några blad ur organismernas utvecklingshistoria / 19 (1901) Author: Wilhelm Leche Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Nervsystemets uppkomst och härledning. - Öfverensstämmelsen mellan fosterutveckling och historisk utveckling. - Lancettfisken, det lägsta ryggradsdjuret. - Rundmunnarna. - De geologiska vittnesbördens betydelse för utvecklingsläran. - Fiskarna, de äldsta kända ryggradsdjuren. - Lungfiskar. - Våra lungor, en omdaningsprodukt af fiskarnas simblåsa

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

nervsystemet hos lancettfisken: det utgöres af
ett cylindriskt rör med endast en svag
antydan till hjärna (L) — företer alltså
väsentligen samma bild, som nervsystemet under
sin första utveckling visar hos de högre
stående djuren. Synnerligen enkel och i
mycket påminnande om detta organs byggnad
hos de senares foster är också den under
ryggsträngen belägna tarmkanalen. Dess
främsta del utgöres af en gälsäck (C) (alltså
ett andedräktsorgan) och denna fortsättes i
en långsträckt, enkel mage (E), på hvilken
följer en likaledes enkel och kort tarm (G).

Fig. 42. Något förenklad bild af lancettfiskens byggnad. A munhålan. B munnens trådartade bihang. C gallhålan. D säckformig utstjälpning af tarmen, motsvarande de högre ryggradsdjurens lefver. E magen. G tarmen. H bakre tarmöppningen. K ryggsträngen. L centrala nervsystemet (efter Marshall och Hurst).

Fig. 43. Flodnejonöga; förminskad (efter Smitt).

Fig. 44. Ryggkota af människa, k kotkropp, ö öfre båge.

Nästa steg framåt i ryggradsdjurens
historiska utveckling representeras af en liten
grupp fiskliknande varelser, hvilka man
benämnt rundmunnar. En af dessa, det s. k.
nejonögat (fig. 43), som åtminstone i rökt
eller marineradt tillstånd torde vara bekant
för mina läsare, kännetecknas genom sin
cirkelrunda mun med hornartade tänder och
genom sju små gälöppningar bakom ögonen
på hvardera kroppssidan; rygg och stjärt
äro försedda med opariga fenor. Framsteget
framför lancettfisken är omisskännligt; det
uppenbarar sig framför allt i utbildningen af
ett hufvud, som innesluter en hjärna och bär
sinnesorgan, om ock dessa i jämförelse med
de högre ryggradsdjuren äro af ganska enkelt
slag. Rundmunnarnas nära anslutning till
lancettfisken och deras lägre utbildning än öfriga
ryggradsdjur framträder i andra viktiga
organisationsförhållanden. Sålunda saknas ännu
en verklig ryggrad: i de s. k.
kotkropparnas ställe (se fig. 44 k) finnes den odelade
ryggsträngen ännu kvar, och endast hos
vissa rundmunnar är kotbildningen antydd
genom ofullständiga »öfre bågar» (se fig. 44 ö),
hvilka på ett ännu ganska ofullständigt sätt
omsluta ryggmärgen — i detta afseende stå alltså
äfven rundmunnarna kvar på ett
utvecklingsstadium, som motsvarar fosterstadiet hos högre
ryggradsdjur. Rundmunnarna ha lika litet som
lancettfisken förvärfvat några pariga lemmar,
hvilkas förekomst är utmärkande för alla högre
ryggradsdjur; när dessa senare, såsom t. ex.
ormarna, sakna pariga lemmar, är detta ej något
ursprungligt utan bevisligen beroende på en
tillbakagående utveckling, en anpassning till

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>