Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Landtdjurens uppkomst. - Individens utvecklingshistoria är en förkortad upplaga af släktets. - Alla högre ryggradsdjur, människan inbegripen, härstamma från fiskliknande organismer. - Funktionsväxling. - Fåglarnas uppkomst. - Likheter, framkallade af likartadt lefnadssätt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
= 31 -
vi dock hos det ifrågavarande djurets organ
påvisa samma grunddrag som hos alla andra
ryggradsdjur. Det är alltid samma tema,
som af naturen varieras.
För att med ett exempel förtydliga hvad jag
menar, vill jag välja ett sådant, för hvilket
vi strax skola få användning i och för
fåglarnes härledning: de bakre lemmarnes
skelett. Från och med amfibierna hela raden
upp till människan kunna vi i de bakre
lemmarnas skelett särskilja följande delar (fig.
65—67): mot bäckenet leder ett lårben; till
detta sluter sig underbenet, bestående af
två ben, sken- och vadbenet; på dessa följa
ett antal ben- eller broskstycken, tilssammans
bildande fotvristen; den nedersta ändan af
foten bildas af ett antal (vanligen fem) rader
ben- eller broskstycken, af hvilka det
öfversta i hvarje rad benämnes mellanfotsben, de
öfriga tåleder. En blick på de här meddelade
få afbilningarnaå (fig. 65—67) torde kunna
öfvertyga oss om, att skelettet hos de olika
djurformerna, på samma gång det hos alla
öfverensstämmer i sina grunddrag d. v. s.
alltid företer de uppräknade beståndsdelarna,
afpassats för de skilda funktionerna genom
afvikelser från dessa grunddrag i den ena
eller den andra riktningen. En jämförande
undersökning af den främre lemmen skulle gifva
ett fullkomligst motsvarande resultat. Jag
har dock här ej tagit hänsyn till fiskarnas
fenor och fåglarnas fötter; de förra, enär
full klarhet ännu ej vunnits rörande de
speciella motsvarigheterna mellan fenan och de
lungandande djurens lemmar; de senare, enär
just den efterföljande framställningen är afsedd
att klargöra den afvikande byggnad, som den
fullväxta fågelns fot vid första påseendet företer.
Nu kunna vi emellertid anse oss vara
tillräckligt rustade för att med framgång
kunna taga itu med vår undersökning
rörande fåglarnas uppkomst.
Det som i första rummet karaktäriserar
nutidens fåglar gentemot kräldjuren är
gifvetvis de organisationsförhållanden, hvilka
betingas af den för fåglarna egendomliga
ställflyttningen, d. v. s. deras flygförmåga. Till dessa
hafva vi framför allt att räkna den
arbetsfördelning, som lemmarna förete: endast
bakbenen uppbära kroppen vid gående eller
hvila, medan framlemmarna med få
undantag uteslutande hafva blifvit flygredskap.
Vidare står i sammanhang med den
förvärfvade flygförmågan äfven den
omständigheten, att svansen hos fåglarna blifvit
tillbakabildad, och de sista svanskotorna
förvandlats till ett plogbillformadt ben, som bär
stjärtpennorna (fig. 70). Egendomlig för
fåglarna gent emot alla andra djur är, som
bekant, deras fjäderbeklädnad, hvilken i
väsent-Tlig mån underlättat fågelns utveckling till en
varmblodig varelse, något som åter var en
förutsättning för hans lifsförrättningar i öfrigt.
Kräldjuren däremot äro liksom alla lägre
ryggradsdjur s. xk. kallblodiga djur, d. v. s. de
frambringa ej tillräckligt värme för att kunna
bibehålla en af den omgifvande luften (eller
vattnet) oberoende temperatur, medan de
varmblodiga djuren (fåglar och däggdjur) hafva en
i det närmaste konstant kroppsvärmegrad.
Slutligen må här — med förbigående af en del
andra kännetecken — påpekas saknaden af
verkliga tänder hos de nu lefvande fåglarna, hvilkas
käkar i stället äro beklädda med en hornslida,
medan alla nutidens kräldjur med undantag
af sköldpaddorna äro utrustade med tänder.
Fig. 68. Skelett af en tandfågel, omkring 1/2 naturlig
storlek (efter Zittel).
Såvidt man hittills vet, utmärkte sig alla
de fåglar, som lefde under tertiärperioden —
alltså den tidsperiod, som närmast föregått
vår egen, genom samma kännetecken,
som tillkomma de modärna fågelformerna.
Det är först, då vi utsträcka våra forskningar
till den närmast äldre tidsåldern, till
kritperioden, som vi påträffa former, hvilka alla
åtminstone i ett väsentligt afseende afvika
från tertiärperiodens och nutidens fåglar: de
äro nämligen försedda med tänder af samma
beskaffenhet som hos kräldjuren (fig. 68),
medan hornslidan saknas eller är ofullständig.
Hos somliga af dessa »tandfåglar» äro dess-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
