Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Landtdjurens uppkomst. - Individens utvecklingshistoria är en förkortad upplaga af släktets. - Alla högre ryggradsdjur, människan inbegripen, härstamma från fiskliknande organismer. - Funktionsväxling. - Fåglarnas uppkomst. - Likheter, framkallade af likartadt lefnadssätt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 35 —
afkomlingar till vår tid. Måhända har ock en
annan omständighet bidragit till denna
utgång, nämligen de sista flygödlornas enorma
storlek: några aft dem uppnådde en längd af
6meter mellan vingspetsarna. Det är
nämligen otvifvelaktigt, att i många fall en för
långt drifven specialisering — och som
sådan måste vi också betrakta
kroppsdimensionernas ensidiga utbildning — kan hota
artens bestånd, enär därigenom djuret blir
mindre skickadt att afpassa sig för låt
vara aldrig så litet ändrade lefnadsvilkor.
Sålunda hafva mammut, jättehjortar,
jättesköldpaddor och andra forntidens giganter
dött ut, medan deras mindre släktingar
kvarlefva intill vår tid. Svårigheten att för
den väldiga kroppsmassan anskaffa tillräcklig
föda har i dessa fall helt säkert spelat en
talar fastmera för, att flygförmågan
förvärfvats af hvardera gruppen oberoende af den
andra, och att åtminstone några af likheterna
dem emellan i andra delar framkallats
genom likhet i lefnadssätt och ej bero på
omedelbar härstamning den ena från den andra.
Just de olika flygredskapen inom djurriket
visa oss, huru olika organ eller organdelar
kunna omdanas för samma eller likartade
förrättningar. Inom ryggradsdjurens flesta
grupper göras så att säga försök att höja sig
från marken upp i luften. Det inses lätt,
att denna »högre lyftning» medför mycket
reella fördelar för sin innehafvare. Den sätter
honom i stånd både att undvika en del
fiender och konkurrenter, hvilka ej äga förmågan
att frigöra sig från jordtorfvan, som ock att
utsträcka sitt jaktområde till luften.
Fig. 77. Flygande ekorre; 1/10 nat. storl. (efter Haacke).
ödesdiger roll. Af stor betydelse är ock den
omständigheten, att mycket stora djur
fortplanta sig långsammare än små.
Sannolikheten för framträdandet af gynsamma
variationer står emellertid, såsom Wallace påpekar,
i direkt förhållande till arternas individantal,
och som de smärre djuren icke blott äro
ofantligt mycket talrikare än de största, utan
äfven föröka sig mycket hastigare än dessa,
äro de i stånd att genom variation och
naturligt urval lättare och hastigare afpassa sig
för ändrade förhållanden.
Äfven i ett annat afseende är en
jämförelse mellan flygödlor och fåglar rätt lärorik.
Vi iakttaga en omisskänlig likhet i flera
afseenden dem emellan. Men en närmare
granskning förbjuder oss att antaga, att fåglarna
härstamma från flygödlorna, att de förras
flygredskap skulle utvecklats ur de senares. Allt
Men lika litet som andra omdaningar inom
organismen hafva flygredskapen kunnat
förvärfvas med ett slag. De, som under för öfrigt lika
omständigheter hafva största utsikten till detta
förvärf, äro träddjuren eller i allmänhet
klättrande djur. För dem måste hvarje apparat, som
håller dem sväfvande i luften eller minskar
fallets hastighet, vara af fördel. Det
uppkommer sålunda hvad man med ett gemensamt
namn kan kalla en fallskärm, hos skilda djur
bildad af skilda organ. En på Borneo lefvande
löfgroda (fig. 74) har erhållit en fallskärm
därigenom, att simhuden mellan tårna starkt
utbildats, så att, när djuret hoppar från ett
träd till ett annat, de utspärrade tårna
tjänstgöra som en synnerligen verksam fallskärm.
Hos de små ödlor, som benämnts »flygande
drakar» (fig. 75), bildas däremot fallskärmen af
det stora hudveck, som är utspänd mellan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
