Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Landtdjurens uppkomst. - Individens utvecklingshistoria är en förkortad upplaga af släktets. - Alla högre ryggradsdjur, människan inbegripen, härstamma från fiskliknande organismer. - Funktionsväxling. - Fåglarnas uppkomst. - Likheter, framkallade af likartadt lefnadssätt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
5 84
Lägga vi allt detta tillssasmmans med hvad
vi förut lärt känna rörande tandfåglarna
och urfogeln,
så är det — om vi ock för
närvarande ej äro i
stånd att utpeka den
eller den
kräldjursarten såsom våra fåglars
omedelbara stamfader
—dock ådagalagdt, att
de i nutiden så skarpt
åtskilda
djursklasserna kräldjur och
fåglar genom en
historiskt påvislig (om ock
ej oafbruten) rad af
mellanformer stå i
samband med
hvarandra, att således
fåglarna hafva att i
kräldjuren vörda sina
förfäder — en slutsats
till hvilken man redan
förut kommit genom
anatomiska och
embryologiska undersökningar af nutida kräldjur
och fåglar.
I närmaste anslutning till fåglarnas
utvecklingshistoria torde en
annan lärorik
företeelse inom kräldjurens
klass förtjäna att
påpekas. Man vet, att
fordomdags äfven en
annan kräldjursgrupp
gjort så att säga ett
försök att blifva
fåglar eller åtminstone
att höja sig upp i
luften och därigenom
blifva kvitt
konkurrensen med sina på
marken krälande
släktingar. Försöket har
verkligen krönts med
framgång, fastän dess
produkter: flygödlorna, ej öfverlefde
kritperioden. Dessa de äldsta flygande
ryggradsdjuren, hvilkas utseende (fig. 73) och
storlek ganska programmässigt realisera sagornas
»flygande drakar», uppträda under
triasperioden och utveckla en ganska stor formrikedom
under de två följande perioderna.
Det lider ej det ringaste tvifvel, att flertalet
af skelettets karaktärer hänvisar flygödlorna
Fig. 73. Restaurerad bild af
en flygödla (efter Zittel).
Flg. 74. Flygande löfgroda; 1/3
nat. storl. (efter Haacke).
till kräldjuren, utan att de dock förete när-
mare anslutning till någon särskild kräldjurs-
grupp. Därjämte finnas andra delar såsom
skuldergördel, bröst-
ben, delar af hufvu-
det, hjärnan (af hvil-
ken man skaffat sig
en föreställning ge-
nom att taga afgjut-
ningar af
hjärnskålen) o. s. v., hvilka antingen mest likna
eller rent af öfverensstämma med fåglarna.
Än mera! Flygödlor och fåglar uppvisa i några
hänseenden en fullkomligt parallel historisk ut-
vecklingsgång: de äldsta flygödlorna äro lik-
som urfågeln (se ofvan) försedda med lång
svans och med tänder, medan de yngsta från
kritperioden liksom våra modärna fåglar hafva
kort svans, hvarjämte käkarnas hornslida
har undanträngt och ersatt tänderna.
Att emellertid våra fåglar ej kunnat
utveckla sig ur flygödlorna, ådagalägges genom
lemmarnas byggnad. Flyghuden, hvilken har
bevarats å flera skelett och tyckes hafva
likhet med flädermössens, uppbäres af det starkt
förlängda femte fingret (motsvarande
människans lillfinger) och sträcker sig därifrån som
ett smalt band till baklemmarna — alltså en
flygapparat, mycket olik fåglarnas.
Baklemmarna bära tydlig kräldjursprägel och hafva,
i motsats till förhållandet hos fåglarna, ej
ensamma kunnat uppbära kroppen, utan hafva
flygödlorna vid klättrandet på träden äfven
understödts af framlemmarna.
Vi kunna sålunda uppfatta flygödlorna som
en kräldjursgrupp, hvilken till en viss grad
utbildats i »fågelriktning». Men den -har vid
denna utveckling liksom försummat ett bland
de viktigaste momenten: arbetsfördelningen
mellan fram- och baklemmarna, hvilken, som
förut påpekats, är ett af fåglarnas lyckligaste
förvärf. I denna omständighet hafva vi väl att
se den förnämsta orsaken till, att flygödlorna
ej med framgång kunde upptaga kampen för
tillvaron med tandfåglarna, hvilka uppträdde sam-
tidigt med de sista flygödlorna, utan att det var
Fig. 75. Flygande drake; 1/3 nat. storl. (efter Haacke).
de senare, som blefvo segrare i striden och
stamfäder för vår talrika fågelvärld, medan
flygödlorna dukade under utan att efterlämna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
