Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Jämförelser mellan fåglarnas och däggdjurens fosterutveckling. - Förhållandet mellan moder och afkomma. - Äggläggande däggdjur. - Hästens historiska utveckling. - Kvalitetens förbättring på kvantitetens bekostnad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
V.
Jämförelse mellan fåglarnes och däggdjurens fosterutveckling. — Förhållandet mellan
moder och afkomma. — Äggläggande däggdjnr. — Hästens historiska utveckling. —
Kvalitetens förbättring på kvantitetens bekostnad.
Vi vända oss nu till däggdjuren, den grupp
af varelser, hvilken i mer än ett afseende är
det högsta uttrycket för organisk tillvaro.
Alla anse vi oss väl vara i stånd att skilja
ett däggdjur från en fågel eller ett kräldjur
och detta redan på grund af dessa djurs
skiljaktiga kroppsbeklädnad: hår, fjädrar och
tjäll. Men fråga vi efter det för däggdjuren
mest karaktäristiska; vilja vi uppdaga det,
som gjort däggdjuren till hvad de äro, så
måste vi tränga något djupare och granska
vissa företeelser i deras tidigaste fosterlif.
Det visar sig då till en början, att kräldjur
och fåglar, hvilka, som vi sett, historiskt
kunna härledas de senare ur de förra, under
sin individuella utveckling i viktiga delar
mycket nära öfverensstämma sins emellan,
men däremot skilja sig från däggdjuren. Sä.
lunda är däggdjursägget ej större än
omkring 0,2 millimeter i genomskärning, medan
krälajurens och fåglarnas ägg som bekant
uppnå mycket betydligare dimensioner. Denna
skillnad i storlek beror därpå, att kräldjurens
och fåglarnas ägg innehålla förutom den
jämförelsevis mycket ringa del, som gifver
upphof till fostret, ett mycket betydande
naterial, som ej omedelbart användes till
fosterkroppens uppbyggande, utan är afsedd att
tjäna det unga djuret till näring under dass
vistelse i ägget. En Qqylik s. k. näringsgula
i samma mening som hos kräldjur och fåg-
lar, finnes ej i däggdjursägget, utan detta
öfverensstämmer i så måtto med
lancettfiskens ägg (se ofvan sid. 12), att hela
ägget användes omedelbart till bildande g
fosterkroppens celler.
Redan på de tidigaste fosterstadierna urn
komma hos kräldjur, fåglar och däggdjur
några organ, hvilka i motsats till de organ, son
äro i verksamhet och till nytta äfven för den
fullvuxna individen, kunna betecknas som
Jfosterorgan, enär de uteslutande hafva bety-
delse — och en stor sådan — för fostret
och endast finnas hos detta. Somliga äro
skyddsorgan, andra närings- eller
andedräktsorgan. Hålla vi oss till en början uteslutande
till kräldjurens och fåglarnas fosterutveckling,
så är det först och främst äggulesäcken, som
imponerar genom sin storlek. Äggulesäcken
uppkommer därigenom, att näringsgulan, som
ligger på fostrets buksida, omslutes af hinnor,
Fig. 77. Förenklad bild af fosterhöljena hos fågeln i
längdgenomskärning. g äggulesäck. a andedräkts-säck.
h hinna närmast omgifvande själfva fostret (f). y yttre
hölje (efter Kennel).
hvilka växa ut från fostrets kropp (fig. 77
—79 g). Som ägggulesäckens väggar äro
rikligen försedda med blodkärl, hvilka stå i
förbindelse med fostrets hjärta, förstå vi lätt,
huru äggulematerialet (»näringsgulan»)
småningom kan upptagas af dessa kärl och
öfverföras till fosterkroppen, d. v. s. tjäna denna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
