Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Jämförelser mellan fåglarnas och däggdjurens fosterutveckling. - Förhållandet mellan moder och afkomma. - Äggläggande däggdjur. - Hästens historiska utveckling. - Kvalitetens förbättring på kvantitetens bekostnad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
= 88
till näring. Då dessutom under den
tidigare fosterperioden äggulesäcken med sina kärl
ligger omedelbart intill äggets porösa hölje
Fig. 78. Hönsfoster efter fyra dygns rufning. f
fostret. a anlag till andedräktssäcken. g äggulesäck med
blodkärl (efter Duval).
(skalhinnan och äggskalet), kan ett
obehindradt gasutbyte äga rum mellan blodet och
luften, hvarigenom äggulesäcken jämväl kan
tjänstgöra som andedräktsorgan. Men ju
mera äggulemassan uppsuges af blodkärlen,
desto mindre blir tydligtvis äggulesäcken; vid
rufningstidens slut kvarstår blott en liten rest
af densamma. Därigenom blir äggulesäcken
otillräcklig som redskap för andedräkten,
hvadan denna funktion redan tidigt öfvertages af
ett annat fosterorgan, den s. k.
andedräktssäcken (fig. 77, 79 a). Denna uppkommer som
en utstjälpning af tarmkanalens bakersta del
och utvecklar sig småningom till en stor,
plattad, med ett rikt blodkärlsnät försedd
säck, hvilken omgifver större delen af fostret
och äggulesäcken (fig. 77).
Se vi nu efter, huru fosterorganen förhålla
sig hos däggdjuren — hvarvid vi till en
början bortse från de lägsta
däggdjursformerna —, så är att märka, att de
förstnämnda föda lefvande ungar, medan däremot
alla fåglar och flertalet kräldjur lägga ägg.
Däggdjuret måste således under fosterlifvet
hämta sin näring ur moderdjurets kropp, och
denna måste jämväl förmedla fostrets
andning. Båda dessa funktioner utföras
förmedels ett särskildt, mycket sammansatt organ,
som benämnes moderkakan. Denna bildas
därigenom, att andedräktssäcken, uppkommen
på alldeles samma sätt som hos kräldjur och
fåglar, träder i intim förbindelse med
moderdjurets lifmoder: ifrån ytan af
andedräktssäcken utvecklas kärlrika, mer eller mindre
förgrenade utskott, hvilka sänka sig in i
motsvarande fördjupningar i lifmoderns
kärlförande vägg (fig. 80). På detta sätt
åstadkommes ett utbyte af beståndsdelar mellan mo-
derns och fostrets blod; fostrets såväl näring
som andning försiggår således hos
däggdjuren genom den i moderkakans bildning
ingående andedräktssäcken.
Men vi veta också, att hos däggdjuren det
intima sambandet mellan moder och afkomma
ej ens löses efter det unga djurets födelse;
äfven då är det ju modern, hvilken under
längre eller kortare tid sörjer för dess
underhåll, i det det att unga djuret lifnäres med
moderns mjölk. ;
I detta innerliga samband, hvilket
existerar mellan moder och afkomma såväl före
som efter den senares födelse, ligger ett af
däggdjurens mest utmärkande och mest
betydelsefulla drag gentemot kräldjur och fåglar.
Detta samband hör utan tvifvel till de
moment, som däggdjuren i första rummet hafva
att tacka för den högre utbildning, de
uppnått. Fåglarna och flertalet kräldjur
genomgå hela sin utveckling inom ägget, dit ej
någon näring kan tillföras fostret utifrån. För
dem är näringen strängt begränsad till den
inom ägget inneslutna näringsgulan, hvaremot
däggdjursfostrets näringstillgång ej är på
förhand begränsad, utan hämtas näringen i mån
af behof från modern. Vi finna således, att
däggdjursfostret, skyddadt och närdt af modern,
måste under för resten lika omständigheter vara
i stånd att uppnå en fullkomligare utbildning af
alla sina organ, innan det behöfver upptaga den
omedelbara kampen för tillvaron. Med afse
ende på ofvannämnda förhållande mellan
moder och afkomma finnes det olika grader inom
däggdjurens klass, d. v. s. att detta samband är
intimare, mera utveckladt hos somliga däggdjur
än hos andra. Öckså vore det, ifall utrymmet
Fig. 79. Hönsfoster efter 7 dygns rufning. Beteck-
ningarna som å fig. 77 och 78 (efter Duval).
/det medgåfve, lätt att visa, att de former, hos
hvilka detta samband uppnått sin högsta
fulländning, också i allmänhet äro de, som ge-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
