Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Jämförelser mellan fåglarnas och däggdjurens fosterutveckling. - Förhållandet mellan moder och afkomma. - Äggläggande däggdjur. - Hästens historiska utveckling. - Kvalitetens förbättring på kvantitetens bekostnad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
blifva dessa liksom hos de lägre
ryggradsdjuren aflagda, långt innan fostret är fullmoget.
Vid framkomsten ur ägget äro ungarna dock så
litet försigkomna, att de ej kunna undvara
modersvården och modersnäringen.
Modersvården är emellertid hos kloakdjuren af ett ganska
eget slag. Hos myrpiggsvinet upptages ägget
i en pung, bildad af ett hudveck på
moderdjurets buksida (fig. 82). I denna pung kläckes
ägget, och den späda ungen lifnäres här af
moderdjurets mjölk, som afsöndras af körtlar,
hvilka utmynna i bottnen af pungen.
Det är således först under sista momentet at
sambandet mellan moder och afkomma: vid
digifningen, som kloakdjurens däggdjursnatur
e
mn si
f.
Fig. 82. Myrpiggsvin, sedt från buksidan; mycket
förminskad (efter Haacke).
framträder; i flertalets af fostrets tidigare
egenskaper såsom äggets storlek och
byggnad, dess första utveckling, den fungerande
äggulesäcken, saknaden af moderkaka,
äggläggningen — i alla dessa afseenden afvika
kloakdjuren från de öfriga däggdjuren, på
samma gång de öfverensstämma med
kräldjuren och fåglarna. Detsamma gäller om
flera och viktiga punkter af kloakdjurens
organisation såsom delar af skelettet,
könsorganen, kroppstemperaturen o. s. v., i hvilka
afseenden de visa större öfverensstämmelse
med kräldjuren än med de öfriga däggdjuren.
Allt detta bevisar på det klaraste, att
kloakdjuren, hvilka äro på samma gång de lägsta
och de äldsta af alla däggdjur — de upp-
trädde redan under triasperioden — äro
besläktade med, ja högst sannolikt härstamma
från kräldjur. Detta senare antagande
erhåller ett ytterligare stöd genom nyligen
offentliggjorda undersökningar rörande en
krälajursgrupp (Theromorpha), som lefde under perm-
och triasperioden (jämtör tabellen sid. 21).
Dessa kräldjurs skelettbyggnad
öfverensstämmer i så många och viktiga punkter
med däggdjurens, att man tvingas till den
uppfattningen, att ifrågavarande kräldjur äro
om ej däggdjurens stamfäder, så dock de
omedelbara afkomlingarna af den djurstam,
ur hvilken äfven däggdjuren framgått.
En i viss mån förmedlande ställning mellan
kloakdjuren och de högre, d. v. s. de med
moderkaka utrustade däggdjuren, intaga
pungdjuren, hvilkas, mest bekanta representanter
äro känguruerna. Pungdjuren äro likaledes
historiskt äldre än de högre däggdjuren och
deras förekomst är nu inskränkt till
Australien och Amerika, medan de fordom
lefde äfven i Europa. Denna pungdjurens
förmedlande ställning framträder tydligast under
fosterutvecklingen. Hos det stora flertalet
utvecklas ej häller någon moderkaka, och
äggulesäcken spelar ännu en stor roll för fostrets
näring; dock är dess näringsmaterial ej
tillräckligt för att det unga djuret skulle kunna
erhålla hela sin utbildning inom moderdjurets
kropp. Det framfödes fastmera i mycket
ofullgånget skick, på en utvecklingsgrad, som är
jämförlig med något af de högre däggdjurens
fosterstadier — den mansköga jättekänguruens
nyfödda unge har storleken af en tursk bönal
— och upptages i en på moderdjurets buksida
belägen, mer eller mindre utbildad pung,
för att i denna fullända sin utveckling.
Det bör emellertid anmärkas, att man för
kort tid sedan upptäckt ej blott hos ett
pungdjur, utan ock hos vissa ödlor ett organ,
som tjänstgör som en — visserligen
ofullkomlig — moderkaka.
Den intima förbindelse mellan moder och
afkomma, hvilken, såsom redan framhållits,
kan anses såsom den förnämsta
förutsättningen för däggdjurens höga organisation, har
sålunda ej vunnits med ett slag, utan har
arbetat sig fram så småningom. Dessa nu
framlagda fakta torde dessutom vara egnade att
lämna en fullt tillfredsställande förklaring af
äggulesäckens uppträdande hos äfven de
högsta däggdjuren. Ty så vida detta
funktionslösa organ ej skall uppfattas såsom
tillkommet af en nyck eller af ett misstag, måste
det betraktas som ett numera värdelöst arf
från den period, då däggdjurens förfäder ännu
ej förvärfvat en moderkaka, utan liksom
kräldjur och kloakdjur under fosterlifvet
hämtade sin näring ur en äggulesäck.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
