Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Jämförelser mellan fåglarnas och däggdjurens fosterutveckling. - Förhållandet mellan moder och afkomma. - Äggläggande däggdjur. - Hästens historiska utveckling. - Kvalitetens förbättring på kvantitetens bekostnad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 42 =
kan bevisas med all den visshet, som fordras
för att ådagalägga en historisk tilldragelses
verklighet, då måste vi väl ändå medgifva,
d
Fig. 84.
gra af hästens förfäder, börjande med den under
tertiärperiodens första skede lefvande Phenacodus I och
slutande med den nutida hästen VI. II Eohippus;
Lemmarnas och tändernas byggnad hos nå-
IHI Pachynolophus; IV Mesonippus; V Protohippus.
Afbildningarna framställa, från vänster till höger
räknade: underarmens ben (s strålben, a armbågsben),
underbenet (sk skenben, v vadben) framfotens och
bakfotens tår samt en af öfverkäkens kindtänder. Siffrorna
1—5 beteckna tårnas ordningsnummer, räknade från
fotens insida. (Efter Cope, Marsh och Scott).
håll.
att naturen genom en småningom
försiggående, under världsåldrarnas lopp verkande
utvecklingsprocess förmår dana varelser,
hvilka i viss mån äro lika fullkomliga, som
vore de skapelser af en personlig, efter en
bestämd plan arbetande vilja. Må mina
läsare själfva döma!
Det som i första rummet är egendomligt
och utmärkande för hästen, det
hvarigenom han skiljer sig från alla andra däggdjur
är, som redan antydts, lemmarnas byggnad.
Det var därför ock med tanke på föreliggande
fråga jag förut, då det gällde att åskådliggöra
enheten i ryggradsdjurens organisation (se
sid. 31), valde lemmarnas skelett som
exempel. Vid en jämförelse mellan de där
afbildade skelettdelarna och de motsvarande hos
hästen falla dennas egendomligheter i berörda
afseende strax i ögonen.
Sålunda skiljer sig byggnaden af hästens
underarm (fig. 84) från det typiska förhållandet
därigenom, att endast strålbenet är
fullständigt och Synnerligen starkt utbildadt, medan
af armbågsbenet i hufvudsak blott kvarstår
den öfversta delen, delvis intimt förenad med
strålbenet. På motsvarande sätt förhåller
sig underbenet: äfven här är blott
skenbenet fullständigt, hvaremot af vadbenet ej
stort mera än den öfversta ändan är i
be-Af de fem tår, hvilka såväl å
framsom bakfoten förekomma hos de i detta
afseende mera ursprungliga däggdjuren, finnes
hos hästen blott den synnerligen kraftiga
mellersta tån (den tredje) fullt utbildad,
medan den andra och fjärde tån representeras
af de fullkomligt funktionslösa, enär
förkrympta mellanhands- och mellanfotsbenen
utan tåleder. Hästen har sålunda erhållit den
för honom egna och för hans rörelsesätt
synnerligen lämpliga fotformen genom stark
utbildning af vissa skelettdelar (strålben, skenben,
tredje tån), uuder det samtidigt andra delar
Grmbågsben, vadben, öfriga tår) blifvit
förkrympta eller alldeles försvunnit.
Till sistnämnda slutledning berättigas vi i
själfva verket redan genom en jämförelse mellan
hästen och de öfriga däggdjuren. I fall vi
ej ville godkänna denna slutsats, skulle ej
annat än det antagandet återstå, att bästen,
sådan den nu framträder med sin
egenartade fotbildning och sina obrukbara
skelettrester, vore produkten af en omedelbar
skapelseakt — ett antagande, som emellertid
skulle komma i betänklig kollision med alla
kända fakta.
För att afgöra denna fråga vilja vi därför
vända oss till dessa fakta och då närmast
till dem, som geologien uppenbarat för oss.
Några af dessa fakta äro framsfällda å den
här meddelade bilden (fig. 84). Å densamma
äro nämligen återgifna en del skelettdelar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
