Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Tillbakagående utveckling; degeneration. - Sköldkörtelns historia. - Progressiv utveckling. - Människans ställning i naturen. - Drag ur människans fosterutveckling. - De rudimentära organens vittnesbörd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gång varit seende. Rörande flera af dessa
blinda djur, kan detta också direkt bevisas,
i ty att de ännu äga rester af ögon,
n m
Fig. 89. Förenklad framställning af sjöpungens
utveckling. 1. Den hittills fritt rörliga larven har med främre
kroppsändan satt sig fast vid ett föremål i hafvet; ännu
är hjärnan och ryggmärgen (n) äfvensom djurets
rörelseorgan, stjärten, med ryggsträngen (r) i behåll; m
munöppning; t tarmkanal. — 2. Stjarten är tillbakabildad;
af dess ryggstrång, muskler och ryggmärg återstå blott
några rester (x); äfven hjärnan (n’) har förminskats;
samtidigt har fråmre kroppsdeleu förlängts. — 3.
Djurets utveckling är nästan afslutad; hjärnan har
ytterligare tillbakabildats och utgör en liten nervknut (n’); m
munöppning; t tarmkanal (efter Lankester och Balfour).
hvilka emellertid sakna synförmåga. Flera
af dessa blinda djurs närmaste släktingar
lefva i grottornas närhet och äro seende.
En tillbakagående utveckling af ögat äger
också rum hos vissa djur, hvilka lefva i
gångar under jorden, såsom t. ex. hos
mullvaden. 2 -
Ett af de intressantaste exempel på den
tillbakagående utvecklingens verkningar er-
bjuder en djurgrupp, man benämnt sjöpungar
Dessa börja nämligen sitt lefnadslopp som
äkta ryggradsdjur, men som fullmogna
individer sjunka de ned på ett organisationsskede,
hvilket stämplar dem till ryggradslösa djur.
Den fullt utvecklade sjöpungen, som i flera
arter lefver vid Sveriges västkust, är ett
säcklikt djur, som alltid med ena kroppsändan
är fastväxt vid något föremål i hafvet (fig.
87). Å den fria ändan finnas två öppningar,
af hvilka den ena, munöppningen (fig. 88 m),
för in i den till gälsäck (andedräktsorgan)
ombildade främsta delen af tarmkanalen;
genom den andra öppningen (co) aflägsnas det
ur andedräktsorganet kommande vattnet
äfven som exkrementen ur kroppen. Det
centrala nervsystemet är inskränkt till en
nervknut (n), som har sin plats mellan kroppens
båda öppningar. Kroppen är omgifven af
ett tjockt, än gelé- än läderartadt hölje.
Helt annorlunda är sjöpungen beskaffad
på larvstadiet. Då är den en liten, fritt
omkringsimmande varelse, som till det yttre
har en viss likhet med en ung grodlarv
(fig. 89); liksom denna äger den en från
bålen tydligt afsatt stjärt. Den senare
stödjes af en ryggsträng, som dessutom sträc-
Fig. 90. En binnikemask (efter Leuckart och Nitsche).
ker sig ett stycke in i bålen (rörande
betydelsen af ryggsträngen se ofvan sid. 18).
Öfvanför ryggsträngen ligger — liksom hos
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
