Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Människans första uppträdande på jorden. - Neanderthalrasen. - Apmänniskan från Java. - Framtidsutsikter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6
björnen, mammuten (fig. 120), den ullhåriga
noshörningen och jättehjorten (fig. 121) —
alla djur med så respektingifvande
kolossdimensioner, att i jämförelse med dem deras
nu lefvande släktingar kunna förefalla
försvagade. Det var dessa urvärldens jättar,
hvilka, delvis såsom de första offren på den
mänskliga kulturens altare, redan under
den förhistoriska tiden tör alltid försvunnit.
Att mammuten verkligen både varit samtida
med människan och besegrats af henne,
därom vittna de aflagringar, i hvilka
kulturalster såsom flintredskap, aska och
kolbitar hittats tillsammans med talrika mam-
giganter — alla lika främmande för sagda
världsdels nuvarande djurvärld, som
mammut och noshörning äro det för Europas
i våra dagar. Några af dessa fynd göra det
troligt, att människor sökt skydd under döda
jättebältdjurs pansar, måhända rent af haft
sin bostad i sådana.
Ehuru uppgifterna om spår af människans
tillvaro i ännu äldre perioder, således i
tertiärtiden, ej bestått profvet inför en skarpare
kritik, så äro dock alla geologer på grund
af de ofvan omtalade fynden numera ense
därom, att människans framträdande på vår
jord måste förläggas oräknade tusentals år
Fig. 121. Kvartärtidens jättehjort med konturerna af djurets yttre form
(efter Zittel).
mutben, som äro bearbetade af
människohand, bestrukna med färg eller som funnits
förkolade. Samtida med de första
människorna i Europa vorovidare sådanadjurformer
som vildhästen, uroxen, bisonten, myskoxen,
flodhästen m. fl. — alltså djur, som antingen
dött ut eller åtminstone för länge sedan
lämnat våra nejder. Däremot hade människan
ännu icke hunnit förvärfva de nu vanliga
husdjuren: nötkreatur, får, get, svin och hund.
Men äfven på flera ställen utanför Europa
är människans tillvaro under
kvartärperioden fullgiltigt bevisad. Sålunda har hon i
Syd-Amerika varit samtidig med
jättetrögdjur, jättebältor (fig. 122) och andra utdöda
Jföre den tidrymd, före de traditionella 6—
8,000 åren, som de historiska urkunderna
omfatta. Men som ej blott de öfriga nu
lefvande däggdjurs-ordningarna, utan äfven
däggdjurs-släktena redan under tertiärtideu
voro representerade, är således människan
en af de varelser, som uppträdt sist på
världsscenen.
De allra flesta af de ofvan omtalade spår af
de äldsta människorna, som anträffats i de
kvartära aflagringarna, äro emellertid ej
lämningar af dessa människor själfva utan endast
resteraf deras verksamhet, såsom mycket enkla
redskap, vapen och smycken af flinta, ben,
horn och elfenben. Skelettresterna af sagda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
