Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Människans första uppträdande på jorden. - Neanderthalrasen. - Apmänniskan från Java. - Framtidsutsikter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6
vid hvarandra, de dock tillhöra samma
jordlager och således äro af samma ålder, samt att
detta lager bildats antingen under den
yngsta tertiärtiden eller möjligen under den
äldsta kvartärtiden. I hvarje händelse äro dessa
lämningar betydligt mycket äldre än några
förut funna skelettdelar af människa. De
djurrester, som påträffats i samma lager, tillhöra
Fig. 140.
Fig. 141.
Lårbenet af Pithecanthropus. 140 yttre, 141 främre
sidan; omkring 1/5 nat. storl. (efter Dubois).
samt- och synnerligen arter, som numera äro
utdöda.
Att ifrågavarande hjärnskål, lårben och
tänder tillhört en och samma individ är, om
ock ej strängt bevisligt, så dock ytterst
sannolikt. Och de som representera
sakkunskapen i denna speciella fråga, geologerna,
äro alla ense om sagda skelettdelars
sammanhörighet, såvida deras egen
beskaffenhet, d. v. s. deras anatomiska karaktärer, ej
tala emot en sådan sammanhörighet. Och
detta är, som vi skola finna, ej förhållandet.
Öfvergå vi till en granskning af det som
är utmärkande för den viktigaste af de funna
skelettdelarna, hjärnskålstaket, så visar det
sig snart, att i dettas form apkaraktärerna
äro de förhärskande, fig. 135, 136. Aldrig
har man sett en så låg människoskalle, och
på ett undantag när aldrig en så stark
utbildning af ögonhålornas tak utanför de
egentliga apornas grupp. I båda dessa afseenden
skiljer sig äfven den lägsta, mest aplika
människorasen, nämligen Neanderthalrasen,
väsentligen från Java-skallen. Den sistnämndes
form erinrar onekligen mest om
hufvudskallen hos gibbonen, den människolika apa, som
har den minst ombildade, d. v. s. minst från
ungdomsstadiet afvikande hjärnskålsformen
(fig. 139); med afseende på förhållandet
mellan människans och de människolika apor-
nas hufvudskalle i öfrigt får jag hänvisa till
den förut lämnade redogörelsen och
afbildningarna (se ofvan sid. 65, fig. 117—119). Ett
af Dubois gjordt försök att med ledning af det
bevarade hufvudskålstaket rekonstruera
Pithecanthropus hela skalle hargifvitsomresulat
en form, hvilken har mycken likhet med en
gibbonskalle, som förstorats till det dubbla
af sitt naturliga omfång (fig. 138, 139). Äfven
nacklisten hos Pithecanthropus är måhända
starkare än hos någon människa.
Men genom en betydelsefull karakter höjer
sig denna hjärnskål öfver alla hittills kända
apors, på samma gång den närmar sig
förhållandet hos människan, nämligen genom
sitt mycket större rymdinnehåll. Detta uppgår
hos Java-skallen, enligt en af Dubois gjord
beräkning, till något öfver 900
kubikcentimeter, medan detta mått hos den största af
alla kända apor, gorillan, högst sällan når upp
till 600, enligt en uppgift till 650. Visserligen
är hjärnskålens rymdinnehåll hos människan
vanligtvis mera än 1,200 kubikc., dock har
man funnit hos söderhafsbor och australier
hjärnskålar, hvilkas rymdinnehåll växlar
mellan 930—984 kubikc. Som nu hjärnskålens
rymdinnehåll är ett troget uttryck för
hjärnans storlek, kunna vi säga, att
Pithecanthropus äfven i en sådan kardinalpunkt som
hjärnans storlek närmare öfverensstämmer
med människan än med aporna.
Dessutom må i detta sammanhang
framhållas, att nyligen offentliggjorts en
redogörelse för en människoskalle från Santos i
Brasilien, hvilken äfven i vissa för
Pithecanthropus kännetecknande formförhållanden,
såsom i det starkt utvecklade ögonhålornas
tak, öfverensstämmer med denna.
Lårbenet (fig. 140, 141) bär i sin öfre
ända starka utväxter, hvilka tydligtvis äro af
sjuklig natur. Virchow har uttalat den
uppfattningen, att läkningen af ett så svårt
lidande, som dessa bildningar vittna om, skulle
förutsätta ett mänskligt kulturtillstånd eller
m. a. o. att en individ, som angripits af en
dylik sjukdom, skulle aldrig kunnat botas,
om han ej själf varit människa och vårdats af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
