Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ur Svenska Flottans minnen - Psilander, på 50-kanonskeppet »Öland» 1704
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Om bord. En gentleman med guld på kragen
Rätt artigt honom helsade – och se’n
Helt kort och godt parlamentären sade,
»Att dess kapten rätt klena ögon hade,
Som ej såg Englands flagg och gaf salut. –
Den fordrade – det strax – och utan prut!» –
Af harm steg blodet upp på Utfalls kind:
»Vi nordens söner hafva ej den vanan» –
Han trotsigt svarade – »att sänka fanan.
Den svajar stolt för hafvets fria vind;
En gång i toppen hissad, får den vara.
Se der det enda, som jag har att svara;
Dock vill jag föra till min chef ert bud;
För alla följder svaren I för Gud!»
Men innan Utfall hann på halfdäck opp,
Psilander svaret såg i mulna dragen.
»Välan!» – han sade – »timman är då slagen –
Till vapen, tappre män!» – Det talet lopp
Med pilens hastighet kring däcken alla:
De svenska hurraropen väldigt skalla,
När främsta skeppet – just »Worchester» – samm
Med öppnadt eldgap emot »Öland» fram.
Då ljöd det: fyr! – Det var en skarp salut,
Som ifrån fem och tjugu stycken dånar.
Den engelsman slik helsning visst förvånar,
Ty han fick brådt att sacka akter ut.
Väl »Chester» kom om babord ganska nära
Och gaf sitt glatta lag, men fick dock lära
Snart följa sin kamrat och brassa back, –
Så varm blef vår Psilanders svenska tack!
Som jägare kring retad björn i skog,
Så svärma nu kring »Öland» vreda Briter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
