Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ur Svenska Flottans minnen - Psilander, på 50-kanonskeppet »Öland» 1704
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Men döden uppå björnens ramar sitter;
Der fälldes offer, hvar gång björnen slog.
Ett skepp – jag tror det »Ruby» var – fick läcka,
Och när »Assistance» henne vill betäcka,
Dess förstång, träffad af en kula, brast,
Så att det hålla undan fick med hast.
Så kämpades i runda timmar tre;
Allt flere fiender kring »Öland» sluta
Ogenomtränglig krets, och eldgap spruta
Uppå dess däck förödelse och ve.
Dock, mannamodet växer blott med faran;
Den tröttas icke än, deri lilla skaran,
Och ej förskräcks, fast masterna ha gått
Och mången tapper man sin bane fått.
Då kom på »Lichtfield» uti striden sist
Den engelske eskaderchef, som stilla
En mil från stället låg, tills det gick illa.
Han styrde tätt till akterspegelns list
På »Öland», der det redlöst låg, och sände
Sitt första lag med skrot, så att det brände
Uti den sönderskjutna svenska fur,
Och längs dess batteri flög dödens skur.
Med sorg Psilander såg, att lyckan svek;
Men fastän ingen räddning finns i nöden,
Han vill dock trotsa än de hårda öden,
Då, ifrån undre däck, som döden blek –
Visst ej af fruktan, men af blodförlusten –
Sig Utfall närmar (i den hårda dusten
Han glömt förbinda tvenna djupa sår);
Med säkra steg han fram till chefen går:
»Herr kapiten, vårt kulförråd är slut,
Hvarannan man på batteriet sårad,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
