Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ur Svenska Flottans minnen - En Svensksunds-dag, den 9 Juli 18
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Han satt der länge, som af blixten slagen,
I mållös undran. Säkert först betagen
Utaf en synens villa han sig trott.
Ack, många år uti sitt torp han bott
(Han kunde räkna runda trettiofyra)
Men aldrig än sett örlogsmänner styra
Emot sin strand. Dock ej det villa är,
Han måste ögat tro: - de äro der
I hamnen, re’n helt när.
Hans anlet klarnade, liksom en lycka,
Oväntad honom händt. Sin hatt och krycka
Han tyst och sluten ned från väggen tog
Och blåa söndagsdrägten på sig drog,
Hvars venstra sida pryddes af medaljen,
Ett segertecken från Svensksundsbataljen,
Der ett lod bly dessutom gubben fick
Helt nära hjertat. Nu han långsamt gick
Mot sjön med tårad blick.
Men i det ögonblick han stranden nådde,
Den andaktstystnad som hos skaran rådde,
Sig löste upp i psalmens helga ljud:
»En väldig borg är oss vår Herre Gud,»
Vid denna sången väcktes månget minne,
Som gubben gömt i djupet af sitt sinne.
Trots fylda åtti år han tror sig än
En yngling vara. Minnet går igen.
När nu han lyss’ till den.
Hur ofta sjöngs den ej, när strid bereddes
Och svenska flaggor mot vår ovän leddes!
Hur mången afton efter blodig dust
Vid Finlands kära, skärbekrönta kust!
Nu hör han den vid randen utaf grafven,
49
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
