Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Cid, efter spanska romanser, af J. G. von Herder, öfversättning - Cid under Don Sancho den starke - XXXIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sorgligt, dock med ädel stamma
Cid bröt denna grafvens tystnad,
Och medömkande han talte
Liksom med den dödes själ:
»Olycksalig var den stunden,
Då, till trots af mina böner,
Mot Zamoras stad du drog.
Konung, den dig gaf det rådet
Gud och människor visst föraktat
Och förledt dig till att bryta
Din besvurna riddartro.
»Nu du står för domarns anlet;
Han i den, som du bekrigat,
Visar dig sin systers bild,
Hvilken för sitt lif, sin arfsdel,
Den du ville våldsamt röfva,
Drog sitt svärd till själfförsvar.
»Du, helt nyss en skräck för alla,
Bröder, systrar, undersåtar,
O, hvad är du nu? En handfull
Utaf stoft, som dock vi vilja
Hedra utaf all vår makt.
»Krigare, förr’n dagen släckes,
Till Zamora en af eder
Måste skynda och dess kämpar
Mana ut för skändligt svek.»
Sade; ingen dock sig reste;
Alla, tycks det, alla frukta
Gonsalo och dennes fyra
Vidtberömda söners mod.
Alla fästa sina blickar
Blott på Cid, som fortfar sä:
75
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
