Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Cid, efter spanska romanser, af J. G. von Herder, öfversättning - Cid under Alfonso den tappre - XXXXII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Hvilket värf var då så ädelt,
Att det under sista vintern
Afhöll dig ifrån mitt hof?
Hvarför har du skägg och hårväxt,
Då likväl du genom födseln
Kallades till kungahofvet,
Ej till öknens eremit?
Du min fråga torde lämna
Utan något svar, jag vet det;
Dock, jag vet ock, hycklerier
Gifves det af många slag.
»Och om därpå du vill svara,
Att en krigare ej finner
Tid och lust till fåfängt prål;
Låt mig fråga, hvar du tager
Tiden då att mina planer
Röja och tillintetgöra,
Så som skett vid Alcala?
»Fiender, så skall du säga,
Äger jag; det har den bäste,
Och den sämste likaså.
Fiender, jag bör dig säga,
Fiender har du i massa;
Ingen vän. Och utan vänner
Största redlighet på jorden
Tjänar dock till ingenting.
»Vid mitt rikes gränser frukta
Mohrerna din arm (så säges),
Andra älska dig, och alla
Vörda dig liksom en gud.
Godt! så prägla hädanefter
In hos dem för mig mer aktning.
En, hvars vänskap du ej äger,
Ali-Maimon i Toledo,
Blir min bundsförvandt och vän.
97
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
