Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Cid, efter spanska romanser, af J. G. von Herder, öfversättning - Cid i Valencia och i döden - L
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Som två gånger knappt i veckan
Får sin rustning lägga af:
Sofver endast uti tälten.
Vållar inlet ondt ät vännen,
Stode det ock i min makt.
Brukar blott med klingan hugga,
Men med tungan ej och pennan;
Äter sittande på marken,
Ty det fattas mig ett bord;
Låter inga andra spisa
Med mig än de tappre, gode,
För att lifva därigenom
Mina vänners hjältemod.
Våra bordsamtal de hacka
Aldrig på begrafne döda,
Förekomma ej Guds domslut
Öfver dem, som lefva än.
Jag - jag Cid - blott sällan talar,
Bryr mig föga om min nästa,
Frågar blott om min Babiega
Ryktad är och betslad rätt
Att vid slutad middag ila
Strax på nytt till kämpalek.
»Jag mig lägger ned till hvila,
Ej att vakande utgrunda,
Hur på orättrådig omväg
Andras gods förvärfvas må.
Står jag upp, så vinkar striden,
Än - en oväns borg att taga,
Än - att lämna den på sidan,
Allt som vapenlyckan vill.
»Är jag ensam, då jag tänker
På min maka, och med vemod:
Henne jag i tårar lämnat,
Klagande som turturdufvan;
117
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
