Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Cid, efter spanska romanser, af J. G. von Herder, öfversättning - Cid i Valencia och i döden - LIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Att mig själf vid detta uppdrag
Ej förvilla, tillåt; endast,
Att till eder nu jag säger,
Hvad han själf till mig har sagt;
Ty där Cid ej är, är jag.
»Så han sade: från Valencia
Sänder jag hvad som vasallen
Ät sin herre skyldig är.
Minnet af den hårdhet, konung,
Hvilken I mig fordom visat,
Länge sedan vikit bort.
Jag fastmera allt välsignar,
Som har därifrån sitt upphof
För min heder, eder makt.
Ecler öfverlämnar Fanez
Hundra ridderliga hästar,
Betslade och prydda rikt;
Hundra slafvar, som dem leda,
Och i skrinet tretti nycklar
Af de städer eller borgar,
Hvilka härmed riksförrädarn
Cid i Edert våld vill ge.
»Stolt jag gäldar mina skulder
Med det rika gods jag fråntog
Öfvervunna konungar.
Ät en fattig, landsförvisad,
Som I, konung, intet lämnat,
Blef ej annan råd än ställa
Er tillfreds med andras gods.
124
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
