Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Torquato Tasso, af Goethe, öfversättning - Andra akten - Första scenen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och dölja synen, som mig bländade,
Att nu i detta sköna ögonblick,
Min brist på värde ej för djupt jag känner.
PRINSESSAN.
Om denna ädla krets, om dessa dater
Då lifvade din håg till upphöjd sträfvan,
Blef mig beskärdt att dig, min unge vän,
Försakelsernas lära uppenbara.
De fester, du berömmer, som jag hörde
Af hundra tungor prisas både då
Och sedan, - själf jag aldrig skåda fick.
I stilla hemmet, dit från glädjens salar
Det sista brutna återljudet knappast
Förirrat sig, jag erfor mången smärta
Och dystra tankars kval fick ofta lida.
Mig dödens bild för ögat sväfvade
Med vidt utbredda vingar och betog
Mig utsikt öfver en mig okänd värld.
Blott småningom dess töcken vek och lät,
Som genom dunkel slöja, i en blek,
Men sällsam glans, mig skåda lifvets färgprakt.
Jag lefvande gestalter såg å nyo.
Och första gång då från mitt sjukrum ut
Jag trädde, matt och stödd på mina tärnor,
Då kom Lucretia så lefnadsglädtig
Och förde dig vid handen fram till mig.
Du var den förste som mig okänd nalkats
När jag min nya lefnad börjat nyss.
För dig som mig jag mycket hoppades,
Och hittills blef ej heller hoppet sviket.
TASSO.
Och jag, och jag, som döfvad nyss i vimlet
Af världens buller, af så mycken glans
Förbländad, och af mången känslas svall
Djupt upprörd var, jag tigande bredvid
43
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
