Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Torquato Tasso, af Goethe, öfversättning - Andra akten - Första scenen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Din syster genom slottets gångar gick
Och se’n i rummet trädde, där du snart
På dina tärnor lutad, kom. - För mig
O, hvilket ögonblick! O, mig förlåt!
Likt den förtrollade, som blifver lätt,
När guden nalkas, från sin villa helad,
Så blef ock jag från all villfarelse,
Från hvarje trånad, dunkel ärelystnad,
Blott vid en blick utur ditt öga frälst.
Om, oerfaren, mitt begär förut
Till tusen skilda föremål jag sträckt,
Jag drog mig nu tillbaka i mig själf
Och lärde känna rätt det önskansvärda.
Så söker man i vida hafvets sand
Den äkta pärla fåfängt, som förborgad
I tysta musselskalet slutes in.
PRINSESSAN.
Då började en tid af sköna dagar,
Och om blott icke prinsen af Urbino
Som brud min syster hemfört, år helt säkert
Försvunnit då af ofördunklad lycka.
Men ack, vi oersättligt sakna nu
Den älskansvärda kvinnans glada sinne
Och kvicka skämt och mod och lefnadslust.
TASSO.
Ack, väl jag vet, att allt ifrån den dagen,
Då hon oss lämnat, kunde ingen dig
Förlusten af din rena fröjd ersätta.
Hur ofta skar det mig i själen! Och
Hur ljöd min klagosång i enslig lund!
Ack, ropte jag, har blott en syster rätt
Till lyckan att för henne vara kär?
Är intet annat hjärta vardt att hon
Däråt förtror sig, ingen annans känsla,
Som stämt med hennes? Är allt själslif ute?
44
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
