Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Torquato Tasso, af Goethe, öfversättning - Andra akten - Första scenen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men hvarest fräckhet härskar, är det maktlöst.
Ja, frågar du hvart båda könen sträfva:
Till frihet mannen, vi till milda seder.
TASSO.
Du tror oss känslolösa, råa, hårda?
PRINSESSAN.
Ej så; men fjärran är det mål I söken,
Och därför våldsam eder sträfvan blir.
Djärft vågen I för evigheten handla,
Då vi blott önska att en enda skatt
På denna trånga jorden rätt besitta,
Och att den skatten vore vår för alltid.
Ej våga vi på mannens hjärta lita,
Om ock en gång det klappat varmt för oss.
Förgänglig är vår skönhet, och blott hon
Af eder skattas högt. Det öfriga
Ej retar mer, och alltså är det - dödt.
Om männer funnes till som kunde rätt
Ett kvinnohjärta fatta, och som kände
Hvad huldrik skatt af trofasthet och kärlek
Uti en kvinnas bröst förvaras kan;
Om i er själ ett oförbleknadt minne
Af sköna timmar, dem I lefvat, dröjde;
Om eder blick, som eljest trängt så djupt,
Den slöja kunde genombryta blott,
Hvarmed oss ålderdom och sjukdom höljt;
Om ägandet, som eder lugna bort,
Ej blott till nya föremål er eggat,
Då vore oss en härlig dag upprunnen,
Och då vi firade vår gyllne tid.
TASSO.
Du talar ord som djupt uti mitt bröst
Till hälften glömda sorger mäktigt lifva.
49
Oscar Fredr.: Saml. skr. II.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
