Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Torquato Tasso, af Goethe, öfversättning - Andra akten - Andra scenen - Tredje scenen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jag vågade det lif som nu jag har
Af hennes händer fått, och kallade
De bästa mänskor till mitt bistånd fram>
Att det omöjliga vid hennes vink
Och efter hennes viljas bud utföra.
Du oförsiktige, hvi dolde du
Ditt hjärtas känslor ej till dess du kan
Mer värdig ner till hennes fötter falla?
Det var din föresats, din önskan nyss. -
Men lika godt! Det är ju mera skönt
Att oförtjänt en sådan gåfva taga,
Än att till hälften mena att man den
Väl kunnat fordra. Blicka gladt omkring dig!
Den utsikt, som dig öppnas, är så stor;
Och hoppfullt ynglingsmod dig åter lockar
Ut till en ljus, fast okänd framtidsvärld!
Dig vidga, bröst! O, lyckans vårsol, kom,
Gif själens planta lif ännu en gång!
Mot himlen sträfvar hon, och tusen grenar
Framspira, öppna sina blomsterkalkar.
O, må hon frukt, o, må hon sällhet bringa!
Och må en älskad hand den gyllne skatt
Af hennes friska, rika krona skörda!
Tredje scenen,
TASSO, ANTONIO.
TASSO.
Välkommen du, som nu jag likasom
För första gången ser! Än aldrig blef
Mig någon föreställd så skön. Var hälsad!
Jag nu dig känner, vet hvad du är värd,
Dig utan tvekan hand och hjärta ger,
I hopp att du också mig ej försmår.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
