Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Torquato Tasso, af Goethe, öfversättning - Andra akten - Tredje scenen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ANTONIO.
Oif lyckans gudom största äran då,
Så gillar jag det, ty dess val är blindt.
TASSO.
Kättvisan bär ju ock en ögonbindel,
Den för hvart bländverk sluter ögat till.
ANTONIO.
Må lyckan fritt utaf sin gunstling prisas!
tian må tillägga henne hundra ögon,
Hvarmed hon skönjer hans förtjänst och värde.
Hon kallas må Minerva, hvad han vill.
En nådeskänk han skatte som belöning,
Ett glitter som förtjänstens sanna prydnad.
TASSO.
Du kan ej tydligare vara. Det är nog!
Jag blickar djupt uti din själ och känner
Dig nu för lifvet. O, att lika väl
Dig min furstinna kände! Slösa ej
Med dina ögons och din tungas pilar!
Du dock förgäfves riktar dem åt kransen,
Som oförgänglig grönskar kring min hjässa.
Blif först nog stor att se den utan afund!
Törhända kan du sedan om den täfla.
Bland jordens gåfvor helgar jag den främst.
Dock visa mig den man som uppnått har
Det mål jag sträfvar till, en hjälte visa
Lik den som sagan blott mig hittills framställt;
En skald mig visa hvilken vid Homeri
Och vid Virgilii sida nämnas kan;
Ja, ännu mer: ställ fram en man som har
Tredubbel rätt till denna lön, och som
Sin lön tre gånger mera blyg än jag
Mottoge; då du såge mig på knä
59
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
