Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Torquato Tasso, af Goethe, öfversättning - Andra akten - Fjärde scenen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ANTONIO.
O, min prins!
Jag ära bör din vink, dock tysta honom;
När jag har talat må han åter orda;
Du döme sedan. Nu jag säger blott:
Med honom jag ej tvista kan och hvarken
Anklaga honom eller värja mig;
Upprättelse ej heller honom bjuda,
Ty där han står, han är ej längre fri.
Strängt hvilar öfver honom lagens bud,
Som på sin höjd kan mildras af din nåd.
Han har mig hotat här, har manat ut mig;
Knappt för din blick han klingan undangömt;
Och om ej själf du trädt emellan oss,
Så stode äfven jag som pliktförgäten
Med skuld och skam för dina ögon nu.
ALPHONS (till Tasso).
Du har ej handlat rätt.
TASSO.
Dock ganska visst
Ditt hjärta, som mitt eget, friar mig.
Ja, det är sant, jag hotat, manat ut
Och svärdet dragit. Men hur argt hans tunga
Med sinnrikt valda ord mig sårat först,
Hur skarpt och snabbt hans tand sitt fina gift
Göt in uti mitt blod, hur han allt mera
I feber mig försatt - du tror det ej!
Kallblodigt har han mig med hån behandlat,
Mig drifvit till det yttersta. Nej, du
Ej känner och skall aldrig känna honom!
Jag honom bjöd min vänskap an så varmt,
Han trampat under fötterna min gåfva;
Och skulle då min själ ej lågat upp,
Så hade den visst icke varit värdig
Din nåd, din tjänst. Förlåt om jag förgätit
66
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
