Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Torquato Tasso, af Goethe, öfversättning - Andra akten - Fjärde scenen - Femte scenen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Du tager själf hvad ingen kunde taga,
Och hvad ej ens en gud ger andra gången.
Vi mänskor underkastas hårda prof,
Ja, allt för hårda om naturen ej
Oss skänkt det lätta sinnets hulda makt.
Oss nöden lärer att med tanklös hand
De oskattbaraste bland gåfvor slösa.
Vi öppna villigt handen, hvarutur
Oåterkalleligt vår skatt ses glida. -
Med denna kyss en tår må sig förena
Och viga in dig till förgänglighet.
O,, tillgif detta tecken af vår svaghet,
Hvem må ej gråta då förgängelsen
Ej skonar ens hvad oss odödligt tycks?
Nu vira dig kring detta svärd, hvars udd
Tyvärr ej vann dig, och, som på en hjältes
Bragdrika graf, du hvile där bredvid
Uppå min lyckas, min förhoppnings graf!
Här båda lägger jag för dina fötter:
Ty mot din vrede hvem har vapen väl?
Och hvem är smyckad som du misskänt har?
Jag går som fånge, väntande min dom.
(På furstens vink upptager en page värjan
med kransen och bär bort dem )
Femte scenen.
ALPHONS, ANTONIO.
ANTONIO.
Hvart svärmar ynglingen? Med hvilken färgprakt
Han målar ut sitt öde, sin förtjänst?
Den oerfarna ungdom ständigt håller
Sig för en utvald ibland sina likar,
Som allt med alla sig tillåta kan.
Han nu sig straffad känner, straffet är
En lycka, hvarför han som man skall tacka.
70
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
